Bloggen flyttar :)

Sometimes good things have to fall apart. So that better ones can fall together. Det är dags för bloggen här att plocka ihop det sista... damma, torka och skura och flytta till en ny fin adress:

http://www.jenniferosterlin.se/

Kom dit eller var en fyrkant <3 :)

Thou shall not be a pussy

Så sent som idag snubblade Mikael över en bild på Facebook på ett nytt album som jag tror precis har släpps. Jag har ingen aning om vem artisten är. Jag vet bara att hon verkar fruktansvärt sympatisk, har enormt bra smak, och att jag måste försöka få tag i en skiva! Det här KAN inte vara dåligt.


Vidare antar jag att flera av er läst om mitt stundande klubbyte. Det är något jag tänkt på ett tag nu, men jag har väntat på "rätt tillfälle". Men det var faktiskt dock inte förrän efter SM som jag helt bestämde mig. Inte för att något förändrades, eller hände. Utan för att jag insåg att det där "rätta tillfället" aldrig kommer. Det är alltid precis efter något... eller snart innan något annat. Innan SM, efter SM innan VM, efter VM innan...

Hur man än vänder sig så finns det aldrig något bra sätt att göra slut på. Det kommer alltid kännas förjävligt. Hur det än var när det höll på.

Men. Den där quoten känns liksom mer aktuell än nånsin iår, nu och idag... Det enda man alltid kommer ångra så länge man lever, är att man inte ställde sig upp och gick därifrån. När man inte ville mer.

Det finns en tid för "Håll käften och kör nu Jennifer...." men också en för precis det motsatta.

Jag ångrar hellre att jag vågade hoppa, än sitter i skogen och dör. Klappandes mina vingar och fortfarande undrande över hur det är att flyga.

Det är mitt år i år. Vad är det värsta som kan hända?

"Thou shall not be a pussy".

Ute ur omtumlaren!

Mästerskap. Det är som att åka torktumlare. Efter att man åkt tvättmaskin, med både förtvätt och extra sköljning, mangling, stärkning, vikning, sortering och allt vad det är. Man liksom sugs in och det är ömsom torrt, blött, varmt, kan-inte-andas.. man snurras runt, plattas till, kastas omkring och om och om igen... tills man pluppar ut på andra sidan. Varm och torr, men helt snurrig, bortkollrad och har ingen aning om vad som egentligen hände.

Årets SM var en väldigt speciell upplevelse för mig. Med kvalet precis avklarat, blev jag pang-bom-TVÄRSJUK i en vecka och kunde knappt lämna sängen. Feber, andnöd, hosta och värk i hela kroppen följdes upp av halsont och förkylning som släppte lite typ i söndags. Kastade om hela träningsupplägget - sparkade ut precis ALL onödig rörelse (hejdå förbränningsträning och intervaller) och körde bara korta, korta pass med fokus på tryck och teknik, eftersom jag blev lagom nog svimfärdig av ens minsta pulshöjningar. I onsdags klarade jag med nöd och näppe EN tre-minutsrond på mittsarna.

Hjelp.

Håll käften och kör nu Jennifer.

Jag kunde inte varit mer nöjd med min match igår. Jag gjorde PRECIS det bästa jag kunde - med det jag hade, där och då.

Det var många saker som föll på plats igår som jag väntat på SÅ länge. Kanske det var faktumet att jag visste om att jag aldrig nånsin skulle kunna fysa ner henne, i det skicket jag vart i denna veckan, som gjorde att jag var tvungen att använda nya vinklar och lösningar. Att plötsligt inte ha min kondition och fysiska styrka att lita på, gav mig en helt ny utmaning som fighter. Helt sjukt läskigt. Och samtidigt SÅ nyttigt för mig. Jag fick med mig mer erfarenhet från igår än jag nånsin vågat hoppats på.

Tjejen jag mötte - Therese Sjöholm från Halmstad, gjorde verkligen en kanonmatch. Hon var, som jag trodde, fysiskt stark och låg väldigt bra konditionsmässigt och gav mig inte mycket gratis. Hon pressade mycket framåt och var bra i clinchen. Mentalt modig och höll mig upptagen rätt igenom alla tre ronderna.

Jag har lyckats hitta nästan hela matchen på SVT-play. Den långa sändningen gick sönder lagom tills att jag skulle sätta mig och titta, men på sammandraget (http://www.svtplay.se/klipp/1743160/sammandrag-thaiboxning) så visar dom faktiskt nästan hela min match, så jag har tittat där... Jag ser såklart tusen saker som jag vill få ordning på. Bli bättre på.

Och det ska jag också. Men först ska jag gå i ide ett par veckor. Läka och låta kroppen återhämta sig. Så jag kan bli ännu starkare, ännu snabbare och smartare än nånsin.

2014 kommer bli ett helt fantastiskt år. På så många sätt. Och jag vet att det inte ens har börjat...

Uttömd, invägd, påfylld, besiktigad och klar för start!

Invägning i morse vid åtta, efter en lite orolig natt.... jag sover sällan speciellt bra natten innan invägning (och match). Kroppen är lite stressad samtidigt som det råder "natten före julafton"-stämning i psyket :D

Inga konstigheter på (den rigorösa) läkarkontrollen. Ett av testerna är att de tar vilopulsen, sedan gör jag 20 upphopp, och så ska de se hur lång tid det tar för pulsen att återvända till normalläge. I mitt fall idag - ett djupt andetag och lite drygt 5 sekunder. Tack för den mina kära fosfat-intervallsvänner <3

Under dagen är det prio vätska, salt, kreatin och vila. I den ordningen. Jag kommer gå match lucky number 13 ikväll. Jag räknar med att det blir som tidigast vid 19 men antagligen närmare, eller efter 20. Det beror på hur fort matcherna innan går. Man brukar räkna runt 15 minuter per match, om ingen blir knockad eller typ ringen säckar ihop...

Så. Vi ses ikväll. Eller ja. Ni ser mig, och jag ser er sen på Facebook (och förhoppningsvis på verkligheten om ett par dar).

Ses på andra sidan. All or nothing.

Umeålicious!

Eller ah. Jag är ju inte DÄR än. Men snart! :D

Har tagit mig till Landvetter. Flyger ut vid 12.50 om inget händer. Byte i Stockholm och sen framme i Umeå i eftermiddag nån gång.

Där väntar traditionsenlig SPA-kväll all-inclusive såklart. I den ingår tvagning, bastu, skrapning (funkar precis som peeling), bastu, tvagning, mera skrapning, bastu, skrapning, bastu, skrapning, bastu, och tvagning igen. Typ. Man blir som pånyttfödd :D Sedan följer den traditionsenliga meditations-natten. När man ligger vaken och funderar över sina synder, checkar navelluddet, pillar på flätorna, gör tio-i-topp listor över vilka vätskor man gillar mest. Och lite sånt.

Men nu är det nedförsbacke. Mentalt nedförsbacke. Bara det sista som ska klappas och paketeras, så är vi hemma sen. Hemma i ringen ;) Jag kan knappt vänta.

Vet inte om jag postat det innan, men fightcardet ser ut såhär:

Final – 75kg

Otman Boujard - Crudo Muay Thai vs. Alex T. Harris - Fighter Muay Thai

Final -57 kg

Madeleine Vall - Haga kampsportsförening vs. Josefine Olsson - Hudik muay thai if

Final -60kg

Hamza Bougamza -Rinkeby Muay Thai vs. Raafat Al-Maliki - Malmö Muay Thai IF

 

Final -54kg

Ahmed Ben Aisha - Karlstad Muay Thai IF vs. Daniel Fredriksson - Halmstad Muay Thai

 

Final -71kg

Max Ramqvist - Slagskeppet Muay Thai vs. Danosch Zahedi - Helsingborg Muay Thai if

 

Final -48kg

Bianca Antman - Sweden Top Team vs. My Leifsdotter - 5-Star Muay Thai

 

Final -86

Saman Elyass - Tullinge Muay Thai TMT vs. Patrik Nilsson - Osby Thaiboxningsklubb

 

Final -60kg

Linnea Larsson - Fight camp Warberg vs. Sabina Landen Mårtensson - Helsingborg Muay Thai if

 

Final -67kg

Antonis Vassiliou - Stockholm Muay Thai vs. Rasmus Sundberg - OneChai Muaythai

 

Final -81kg

Youssef Issa - Fighter Muay Thai vs. Patrik Lyzell - Malmö Muay Thai IF

 

Final -51 kg

Pållan Carlsson - Slagskeppet vs. Johanna Rydberg - Helsingborg Muay Thai if

 

Final -63,5kg

Erica Björnestad - Malmö Muay Thai IF vs.Sandra Bengtsson - OneChai Muaythai

 

Final -57kg

Robin Pettersson - Helsingborg Muay Thai if vs. Harem Gulani – Renyi Umeå

 

Final -67kg

Jennifer Österlin - Fighter Muay Thai vs. Therese Sjöholm - Halmstad Muay Thai

 

Final -91kg

Rodé Tapaila - Sweden Top Team vs. Sebastian Karlström - Hudik muay thai if

 

Final -54kg

Jessica Lukashina - Rinkeby vs. Sofia Olofsson - Slagskeppet

 

Final -63,5kg

Johan Lindqvist - OneChai Muaythai vs. Jonas Berglund - Drakstadens Muay Thai IF

 

Final +91kg

James Daffeh - Slagskeppet Muay Thai vs. Simon Ogolla - VBC

 

 

Räkna ungefär 15 minuter per match. Kanske lite mer. Så nånstans vid 19-20 tiden sisådär är det jag som går på. Upp i ringen. Och försvarar mitt SM-guld.

 

Länken till SVT-play där sändningarna kommer komma upp:
http://www.svtplay.se/video/1711145/sm-veckan-thaiboxning-finaler

 

Mittsar, maxlyft och de där sakerna som kanske SKA vara jobbiga.

Tisdag. Två jobbdagar. En fredag. Och sen en invägningsdag kvar. Det börjar kännas mer än dags nu. Två veckor mellan matcher KAN vara den mest minst skojjiga tiden mellan matcher. Mellan EM och NM hade jag en månad. Det var det tightaste jag haft mellan två planerade och båda extremt viktiga matcher. Det var jobbigt på sitt sätt, eftersom man preciiis hinner landa, titta ut genom fönstret och undra vart man hamnat innan det är dags att slå på jetmotorerna och lyfta igen.

Den här mellanperioden har mest gått i lyssnandets tecken. Lyssna på kroppen. Lyssna på coacher och tränare som är tusen gånger smartare än mig. Lyssna på erfarenheten jag samlat på mig... och sen lyssna på alla fantastiska råd och fantastiska visdom jag får till mig från alla håll och kanter numera.

För det finns saker här i livet, som ska vara lite jobbiga. Lite uppförsbacke och lite trassligt och gropigt. Jag skrev en krönika om precis det, till en bloggsida i våras: må-bättre.se/jennifer-osterlin-thaiboxning/

Jag klipper in den här... lite kanske för min egen skull med:

Jag trodde länge att jag var en svag person. Men nu vet jag bättre. Jag försökte bara hetsa tiden…

Jag hade tidigare en helt fantastisk thai-tränare, Anders Eriksson. Inför en av mina mästerskapsmatcher sa han en sak jag bär med mig sen dess… jag hade en riktigt tuff tid med bantning och mycket, mycket träning. Mästerskapet närmade sig och jag var orolig och kände av stundens allvar…

”Det finns saker här i livet som är jobbiga, och det är meningen att de ska vara det.”

Jag förstod nog inte riktigt där och då vad det var han menade… men det har hjälpt mig något enormt genom många svåra stunder efter det. Det finns en märklig tröst i att veta att även hur jobbiga och jävliga saker och ting är, så är det okej…. För det är meningen att de ska vara det… de har också en viktig uppgift här i livet… och ibland är det enda man kan göra att vänta ut dem. Låta dem ta sin tid. Ha sin tid.

Jag är en mycket otålig person i min natur. Det här med tålamod och att saker ibland måste få ta sin tid är svårt för mig att förstå och acceptera ibland. Där tjänar jag väldigt mycket på varje liten förbättring jag gör.

Vissa saker kan man helt enkelt inte hetsa fram. Det spelar ingen roll om man lägger ner tre gånger så mycket energi…. de blir inte klara fortare för det, eller bättre… står man med en stång som väger dubbelt så mycket som en själv i händerna… då kan man roa sig allt man vill med att försöka få den att accelerera och försöka bli färdig fortare. Glöm det. Det enda man kan göra är att vänta. Göra precis det man redan gör…. och låta den sakta, sakta glida upp för låren. Regeln är att så länge stången rör sig.. så är det bara att vänta.

Samma sak gäller i thaiboxningen har jag kommit på. Det finns INGET du kan göra för att få klockan att gå fortare… sekunderna att försvinna. Det enda du kan göra är att böja dig ödmjukt inför det du inte kan påverka. Och göra ditt allra, allra bästa… varje minut, varje ögonblick som om det vore det sista. Jag snubblar fortfarande ofta över den roten och önskar att tiden gick fortare..

Sånt där är livet ofta har jag kommit på… det riktiga livet alltså.. det som inte har fyra hörn, rep och en domare… Där det finns det också saker, stunder, man bara måste gneta igenom. Det handlar inte om att göra mer, eller något annat. Utan om att göra precis det man gör, och vänta…. tålmodigt vänta. Tills det plötsligt släpper och blir lätt igen.

Men fan vad svårt det är ibland.

När livet eller stunden är sådär riktigt jävla tufft… Ta en sekund, och fundera på… är det här en sån där sak? En sån där som SKA vara jobbig?

De gånger jag kommer på att ta den tanken och inser att det är så… det tröstar mig. Ger mig styrka. Men jag ramlar ofta i leran. Innan jag inser att; Shit… roten igen…

Ibland kanske man måste klättra upp på ett berg… eller prata med en kär vän för att förstå. Men jag tror att det bara är en bra sak. För det är precis samma med det… sådana tankar kan man inte heller skynda fram.

Skynda fram en tanke om att man försöker skynda fram en tanke? Vart är sansen i det?

Ändå är det ju ofta just precis så man gör…. eller i vart fall vad jag gör… Kanske man kan jämföra det med när det börjar bli trögt med cykeln och man inser att man kommit till en uppförsbacke. Då börjar man (oftast) inte trampa såinutavbara-heeelsike i vild panik för att hetsa uppför så fort man kan. Utan man inser att det bara är att sega på så kommer man ju upp så småningom. Och kanske där rent av är en nedförsbacke på andra sidan… om inte annat så är där ju garanterat en på hemvägen.

Och DET är en tanke jag ofta tröstar mig med när allt känns skit, pest och faan.. att hur lång och jävlig backen än är… så kommer det ALLTID en lika lång på hemvägen.

Fast då är det en nedförsbacke istället… kom ihåg det.

 

SM-FINAAL!!

Kliva in. Göra jobb. Knäa ner. Klättra ut.

Lördagen match klapp jag på rutin-kontot tror jag. Jag gjorde en bra match, domaren stoppade efter halva andra ronden efter att jag fått in två riktigt bra skurar knän mot huvudet och ansiktet på henne. Fick dessutom skruvat till en del detaljer jag velat få ordning på länge. Sjukt fint. Jag visste att hon hade en hög pushkick som hon brukar strössla med. Så också i lördags. Gick in i den ett par gånger, men checkade den och kontrade desto fler gånger. Bra.

Men jag var matt och lite trycklös. Kroppen var tung och inte riktigt bakom mig. Riktigt, riktigt skönt att då få ett kvitto på att jag löser situationen ändå, genom att till exempel anpassa min stil till dagsformen

 Också en mycket bra check på att Björns koncept som jag grundtränar efter - FUNGERAR. Tack för den Westcoast4! Den träningen bär mig tydligen även en dag där kroppen inte är helt 100%. Och riktigt bra till och med. Det är bara vissa små detaljer som nog mest jag och mina närmsta tränare ser som skiljer.

Sedan har jag också en helt FANTASTISK coach i Jens. Han har ett öga som en paranoid stridspilot. Jag får heads-up på situationer flera sekunder innan de sker. Han vaktar och väntar på små, små detaljer och callar till mig när "det och det" inträffar så jag själv kan fokusera på andra saker och ändå hinna klippa de perfekta lägena.

Idag och igår har jag vilat mig i form, och planen är att starta upp maskineriet under imorgon eller onsdag. Fullt ös, medvetslös mot SM-finalen i Umeå nu. Jag kan knappt vänta ;) Det ska bli helt SJUKT kul.

Fightermag har förövrigt släppt min andra krönika nu - som handlar om hur jag upplever de sista dagarna innan match. Don't miss out :) http://www.fightermag.se/2014/01/05/kronika-nagra-ord-om-lilla-nervosdoden/

Godnatt.

GO GO GO!

Foto: Diana Ristic

• Packa det lilla sista. Typ hårborsten och tandborsten (är det inte egentligen ett ganska märkligt beteende att vi fortfarande håller på och borstar våra kroppar fria från smuts? Borde det inte uppkommit någon modernare strategi vid det här laget? aja..)
  
• Fixa spellista till bastu-partyt ikväll
  
• Packa MATEN, gode gud.
  
• Blogga lite
  
• Springa lite i cirklar för att jag är så sjukt nervös
  
• Dricka lite, lite kaffe till
  
• KLÄ PÅ MIG
  
• Vara på centret om eeeh... 25 minuter.

Invägning imorgon klockan 8. Preliminär matchtid för mig vid 15.00 svensk, göteborgsk tid. Unleash chaos. Det är det enda man kan lova. Kör bara kör! Ses på andra sidan!