Den DÄR dagen.

Det spelar liksom ingen roll... om det är som på bilden ovanför - minuterna innan en SM-final.... D-klass på grannklubben, eller fulla thairegler på ett stadium, fullt med allt från mer eller mindre salongsberusade turister till bettande thais som kommer fram och klämmer en på armarna för att bestämma vem de ska lägga sina pengar på.

Även om jag vill säga att jag är van vid det här laget... så är det inte helt sant. Eller ja - van som att jag har varit igenom alla de här känslorna många gånger nu. Van som i att jag vet på ett ungefär vad som kommer hända, och vad som kommer förväntas av mig. Van som i att jag vet att det kommer smälla - ordentligt, vad jag har att förvänta mig att hon kommer göra. Det är jag ju.

Men VAN. Som i opåverkad, oberörd, sådär lugn som andra verkar vara. Det blir jag liksom aldrig. Men kanske det inte heller är meningen. För oavsett hur obehagligt det känns i kroppen dagen, ibland dagarna innan fight. Rastlösheten. Obekvämheten. Jag glömmer saker överallt, pratar osammanhängande eller helt plötsligt bara blir tyst... jag håller mig helst lite för mig själv... världen saktar ner. Fastän sekundrarna tickar obönhörligt ner. Tills bara minuter återstår. Jag vill inte ha det på något annat sätt... för jag vet att det är precis här jag behöver vara. Just nu, här där jag är.

Ikväll kommer jag stå där. Linimentad, masserad. Med de där guldglittrande shortsen. Och vänta. Vänta på MIN tur. I MIN ring. I MITT rike. Där hon får komma upp och besöka MIG och leka MIN lek.

För nu är det äntligen dags igen... att sätta upp showen. Livet är en fest. Och du och jag är bjudna.

Ses på andra sidan ;)

Heey! I's ME :D

Då var den uppe. Postern med min bild och nästan rätt namn och flagga och allt. Och därtill även en bild på min motståndare. Så nu kan jag uppdatera er med att hon i vart fall enligt bilden är av kvinnligt kön (bra där), heter Mariah (kanske, eller något helt annat), kanske är från frankrike (eller så är det jag som är det.. osäkert) samt verkar vara hemskt arg. Tilläggsinformation är av typen "kanske från Sinbi" (ett annat gym här i närheten) och typ lika stor som mig. Kanske. Eventuellt.

Dock är jag fostrad av IFMA och har bevis hemma i form av fina medaljer att jag genomgått utbildning i stresshantering, prestation under press samt är diplomerat hets-immun. Ni kan ändra allt ni vill sju gånger och ändå inte komma i NÄRHETEN av vad man tråcklar sig igenom på ett IFMA-mästerskap.

Så jag tar saken med ro. Försökte googla lite för att skaffa mig lite strategiskt försprång, men testa själva att googla på "Mariah" och "Muay Thai", med eller utan "France". Bah. Aja. Skitsamma. Det ska bli rätt intressant att gå in i ringen och inte veta ett skvatt om min motståndare igen. Lite som Ryssland. Fast i Thailand. Det är lite kul... fast på ett väldigt läskigt sätt :D

Det enda jag vet säkert är att det blir åka av imorgon (fredag). Jag är lite, lite småkrasslig fortfarande som kommer och går från förkylningen i helgen. Så jag har känt mig lite matt på mittsarna de senaste dagarna... det stör mig lite. Men hoppas att vilan jag går på från och med om några timmar kommer ta hand om det. Idag är det bara lite lugn jogg, skuggboxning och lite, lite säck som står på schemat. Tänkte bocka av det nu tiiidigt och samtidigt passa på att tjuvkika lite på Annas private 6.30. Det är helt amazing att se henne tillsammans med Gai. Det märks att det är gjort typ tusen och åter tusen mittsronder dem i mellan. Like magic.

Det känns lite extra speciellt förövrigt att jag vet att just hon kommer sitta i publiken där imorgon. (Eller antagligen snarare stå framme vid stängslet och döts-hetsa mig). Hon är en av de stora anledningarna till att jag bestämde mig för att prova... att hoppa rakt ut i det okända. Långt utanför någon comfortzone eller box. Hon var vid min sida första gången jag gick igenom helvetes träning första gången jag förberedde mig för match här. Hon har sett mig växa och bli stor. Gratulerat, stöttat. Skrattat med mig, gråtit med mig.

Du kommer vara med mig i varje steg, varje slag, varje knä, spark och armbåge däruppe imorgon Anna. Om inte alls många timmar är det jag som står för underhållningen - och du ska bara njuta av showen.

För show - det blir det. Det är som vanligt det enda jag lovar. Och ska hon vinna - då får hon gå IGENOM mig först.

Come AT me bro.

Äääässche... :/

Avslutade träningsveckan typ inte helt på topp igår, lördag. Kände mig sådär i kroppen och gjorde rätt mediokra mittsronder, men desto bättre sparring... Dock fick jag sedemera under dagen förklaringen på varför jag känt mig så sjukt motig.
Halsont och tråkig stämning i hela kroppen :/

Blessed vilodag idag - ingen träning på campet på söndagar. Och inatt joinades vi av Anna med <3 äntligen, äntligen. Så idag har vi inte gjort många knop... gått på bio borta på Central Festival, kikat lite på nattmarknaden och ätit sju olika sorters spett, kålsallad och annan mystisk thaimat som de säljer där. Om inte det här jagar ut bakterierna i min kropp - så vet jag inte vad som ska göra det ;)

I övrigt är det SJUKT segt att vara sjuk - kanske speciellt här i paradiset. Kommer nog få vila imorgon med som jag känner mig idag. Jag hade kanske kunnat köra lite lugnt, men jag vilar hellre en extra dag, än att riskera att bli borta snudd på för evigt, som är domen på hjärtmuskels-inflammation... men det stör mig såklart ändå. Jag kom ju hit för att panga - inte chilla i sängen. Inte ÄN. Haha. Don't know if i mentioned - men de flyttade fram min match till på fredag... originalplanen var att köra på bra nu fram till och med onsdag och sen vila... får se hur jag lägger upp det nu. Kanske fanns en mening i att jag fick matchen flyttad ändå ;) Där ser man.

Så länge så passar jag på att köra lite korrektiva övningar för axlar och bröstrygg - courtesy of WestCoast4 och Björn Rhodin ;) Jag och mitt rosa gummiband mot världen!

Ljuset i träningstunneln :D

Idag är det regn i paradiset. Idag igen. Hela dagen igår gömde vi oss på rummet med fisksnacks, nötter, sjögräschips, take-away fruit plate och Game of Thrones. Tog en mycket behövlig vilodag från både träning och äventyr. Sjukt skönt.

Fisksnacks! Som Beef Jerky... fast fisk :D Notera gärna också fetaste soffbordet i all of Thailand ;)

Var tyvärr inte mycket piggare för det i morse när klockan ringde 5.30 för private med master Kai. Jag är sjukt nöjd med att han går med på att köra så tidigt för det gör att jag hinner återhämta mig bra till eftermiddagspasset klockan 16. Och även om det är lite segt att gå upp så tidigt så brukar det släppa när jag väl kommer dit och börjar köra... OCH det är världens mocklo-känsla när man själv är påväg bort till restaurangen för sin post-träning shake.. när de andra precis ska till och börja sin träning ;)

Idag var jag dock sjukt ensam där klockan 6.30. Lagom till att jag hunnit tappa hoppet och börjat köra på säcken kom Kai tjoandes genom gymmet i full regnmundering och såg sjukt nyvaken ut. Haha. Tydligen inte bara jag som tycker det är lite segt med 6.30 ;)

Rev av 5 ronder döts-mitts. Betyg: "Good. Have good powwah". Chi-bamm! Nobelpris igen :D :D Nästan så jag börjar undra om det är något lurt på gång... varför han inte slår mig i huvvet med mittsarna som han brukar och så. Men jag är glad så länge det varar :D Lite tvetydigt dock med motståndet i nästa vecka... efter vad jag förstod det så hade de haft en match till mig, men det "hände" tydligen något. Okänt. Återstår att se vem (eller vad?) som kliver upp i ringen med mig. "Think farang" är fortfarande det närmsta vi kommer i informationsväg ;)

Regnkläder! Glöm för allt i världen inte hatten bara. Buddhan på huvvet får inte bli blöt! Mycket viktigt. Kompressionsshorts för att behålla vänskapen med musklerna i låren, kommer snudd på delad första plats i viktighet.

Sedan har jag idag en liten särskild request till er mina kära läsare. Om det är så att ni gillar MM Sports lika mycket som jag, så får ni sjukt gärna gå in och rösta här: Rösta på MM Sports. De är nominerade i inte mindre än tre kategorier:

* Årets Nätbutik 2013             
* Årets Sport- & Fritidsbutik 2013
* Bäst kundservice 2013
 

Man måste ha ett konto på prisjakt för att få rösta, men det är jättelätt att skaffa. Så gå gärna in och rösta om ni har en minut över :)

Nu ska jag strax brumma tillbaka till gymmet och tjuvkika lite på Mikaels privatträning... idag ska han visst sparras med tränaren o.O Han började prata om det redan igår, så antar att han har varit nervös sen dess. Hah.(Det hade jag med varit *hjelp*) :P

INVINCIBLE!

Ibland, ibland, ibland... så kommer det DÄR passet. Man sliter sig blodig pass ut och pass in... och känner sig bara sämre och sämre för var dag... nära nog avlider på mittsarna... hasar sig genom sparringen, släpar igenom fysen. Rent ut sagt - överlever. Pass för pass. Mittsrond för mittsrond. Minut för minut.

Sen helt plötsligt - som i ett trollslag. Så vänder det. Från att ha varit levande död redan efter uppvärmningen, så hittar man flow i mittsronderna, sådär så man knappt blir trött. Fastän man börjar ronden med 20 snabba sparkar på varje ben. Man växer ett sjätte sinne - duckar för slag, svarar med huvudsparkar... helt plötsligt är man SPARTA(!!) på sparringen. När de andra börjar krokna, har man själv precis börjat.

Igår var den där dagen. 06.30 började den med en private för master Kai. Jag var INTE på humör när jag ramlade ur sängen i vårt kokheta, fuktiga sovrum (daamn you bajs-AC). Gick igenom ALLA ursäkter i världen i mitt huvud medan jag "gjorde i ordning" min plastkoppsyoghurt och snabbkaffe-kopp. "Skitsamma". Kör bara kör. Skit i att tänka idag. Värdera och fundera. Bara gör. Inget kan i vart fall bli värre.

Och det blev det ju inte. Idag var jag bra. "Today - pads better". Det var till och med "good". Som att vinna NOBELPRISET! ;) Jag har nu till och med förtjänat den STORA äran att få teepa lite försiktigt i magplattan på eget bevåg imellanåt. Och han flinade till och med lite och blev bara låtsas-arg när jag markerade en högerspark efter en clinch-passage på mittsarna.

Eftermiddagspasset innebar ungefär samma känsla som morgonpasset innan det börjat... trött, trött. "Bara gör det". "Överlev bara.... var så avslappnad som möjligt så klarar jag mig nog genom mittsarna". Vet inte om det är den totala bristen på förväntning - eller om det är just den abnorma avslappningen en trött kropp tvingar fram som gör det. Men jag var nära nog HELT oberörd efter mittsronderna... Hade turen att få köra med Ngoo. Har inte kört med honom så mycket tidigare, men det visade sig att vi har väldigt lika "rytm". Gör en VÄRLD av skillnad när man plötsligt slipper aviga ordningsföljder på teknikerna, märkliga tempon - ibland kan en långsam mittshållning vara sju resor tyngre än en snabbare - som ligger "rätt". När mittsarna hela tiden ligger rätt så är det bara att luta sig på mittshållaren och njuta av resan... det blir mindre slit och häv och mer av en balanslek där man kan använda sig av kraftöverföringen mellan teknikerna istället för att hålla på och försöka bryta och bromsa den hela tiden för att ändra riktning till en oväntad och "onaturlig" uppföljningsteknik. Betydligt mer likt att fightas.

Jag tror det är lite av det här som gör att det är SÅ mycket mildare att träna för vissa tränare än andra. Och ju längre tid man tränat för någon - desto naturligare blir man ihop. Man liksom har hela tiden en känsla för vad som kommer sen, eller i vart fall vad som skulle kunna komma...

Sparringen som följde på mittsronderna var också riktigt bra igår. Fick lite "bakom ryggen-coachning" av Kai som smugit ner från den gruppen han egentligen tillhör och kikade lite på min sparring. Hade fint flow och "tur" med kontringarna så kom ifrån varje rond med en väldigt bra känsla. Blev totalt fem ronder sparring igår (tror ronderna är fyra eller fem minuter långa) förutom den sista som var lååång, säkert upp mot 10-15 minuter. Den ronden fick jag dessutom gå mot en riktig bjässe som nog klockade in på minst 120kg och sluggade snurrsparkar och spinning backfists. Bra träning på att klappa igen kakhålet där ja ;) tack gud så tog jag han på döts-cardio och envisheten från helvetet. Pah. Slow and steady wins the race ;)


Idag "firar" jag gårdagen med att ta det jäkligt sabai sabai. Tvingar mig själv till hel vila - får skylla på magsjuka eller nått annat kreativt. Hade jag tränat idag så hade jag gått sönder. Och där kan vi snacka om ur askan i elden.

Börjar på toppen av det bli mer och mer "medveten" om matchen nästa vecka. Matchar på onsdag. Trodde först att det var på torsdagen... men ah. Det spelar ingen roll. En dag hit eller dit kommer inte göra mig vare sig bättre eller sämre. Kör bara kör. Men känslan... oj. Ni vet när man står i kön till den JÄVLIGT stora berg-och-dalbanan och kallsvettas lite... det FINNS fortfarande nödutgångar att kasta sig ut genom. Men man har redan betalt, och alla ens kompisar står utanför och väntar på att man ska åka förbi och vinka (eller kräkas)... så i praktiken är man redan i no-turn-back-zone.

Det är lite, lite (jävligt mycket) extra läskigt den här gången. Det är tunna, tunna, tunna handskar. Inga skydd. Armbågar och knän mot huvudet. Tusen procent på riktigt. Uppladdningen har vid matchdagen pågått i ungefär två veckor. I ett annat land. Med andra tränare, med en annan coach. Som inte ens pratar mitt språk, eller ens något i närheten av det. Ingen smart Jens som lägger upp taktiken för mig, så jag bara behöver gå in och köra... eller någon Björn som talar om för mig om jag är i bra form, dålig, eller om jag kanske till och med är starkare än nånsin...

Jag vet inte heller om det är en bra eller dålig sak att den närmsta informationen jag har om min motståndare är "I think maybe farang". Fast i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt vad jag skulle kunna göra med mer noggrann information just nu. Jag kan inte träna mer eller hårdare än vad jag gör - för då går jag sönder. Jag kan inte radikalt lägga om mitt game en vecka i förväg. Det är för kort tid. Bara att luta sig tillbaka och njuta av resan. Och hoppas på att hon är lika nervös som jag.

Men tanken som kommer tillbaka till mig är - vad är det värsta som kan hända? Dör jag så dör jag. Man ångrar bara allt det där man inte gjorde. Det blir något att skriva hem om i vart fall. Och jävlar. Ska hon vinna... då får hon gå IGENOM mig först. Det blir åka av på onsdag. DET kan jag i vart fall lova er ;)
 

Matchträning, film, feberyra och nattmarknad.

Jag vet inte om dagarna här går fort eller långsamt egentligen. Men helt plötsligt så har vi varit här i en vecka :D Har hunnit med ett antal riktigt bra pass, däribland två privates för den argaste lilla tränaren - Gai.

Gai har en stil som passar väldigt bra överens med min. Kanske för att han har varit med och byggt den. Det är fokus på tunga, enkla tekniker. Mycket knän och armbågar ur olika vinklar. Stabilitet och balans framför flashiga trick och extravaganser.

Lyckades faktiskt få film från första passet jag gjorde för honom, den är i sjukt röten kvalitet - men man ser kanske i vart fall något: Private - Gai, rond 2.

Har gått ganska så okej med adaptionen till värmen och fukten. Det som har varit värre har varit att de vanliga passen är väldigt långa, och det är vääldigt mycket upprepningar av allt. Det sliter. Speciellt som jag i vanliga fall tränar i stort sett tvärtom - ju mindre desto bättre. Men jag tricksar mig fram... Och det är roligt :)

Avslutade första veckan här med att bli tvärsjuk nu i natt, mellan fredag och lördag. Måste fått in nått skit i systemet på nått vis, för låg med febern från helvetet hela natten och visste knappt vart jag var. Som tur var så kände jag på mig vad som höll på att hända och kunde pussla i mig en vassle-shake blandad med mjölk och en extra batch vätska innan febern bröt ut på riktigt. Sov som en inlagd sill hela natten och vaknade plaskblöt, men klart bättre i morses. Attackvilade hela dagen, och nu på kvällen var jag såpass att vi kunde ge oss ut på lite marknads-äventyr :)

De har något som kallas för night-market här i närheten. Det är en stoor helg-marknad där de säljer allt ifrån underkläder, via leksaker, hushållsartiklar, kläder, väskor, skor... till alla sorters mat och godis man kan tänka sig. Det är en upplevelse bara i sig att bara gå runt och titta. Men för säkerhetsskull så handlade vi också med oss ungefär halva Thailand hem... givetvis till "special price".

Fried squid o.O

Stekta småfågelägg någon? :D som vanliga ägg. Fast små.

Inte alls mycket socker eller kemikalier... i grädden på toppen iaf

Imorgon är det söndag. Och den stora vilodagen här. Ingen träning på campet och jag tackar och tar emot och ser till att vila mig fräsch till måndag morgon. 06.30 är det träning för Gai igen. Ska försöka få lite bättre film den här gången ;)

Sälis ska matcha :D

Aja. Gå ut lite lugnt var det ja. EN rond på mittsarna hann jag köra innan thai-tränarna påbörjade övertalningsförsöken på att jag ska upp och matcha. Idag kom "domen" - "YOU FIGHT 27! OK??". Ah. klart jag ska... *ahem* mina lama försök att förklara att formen och konditionen inte är den bästa hade visst inte riktigt tagit skruv. Alls faktiskt.

Nåväl. Det blir kul. Har bestämt mig för att ta det lite Sabai-sabai (typ Thailands svar på hakkuna matata) och fortsätta att träna på efter plan - "hårt men rättvist" och fortsätta köra smart på passen, det vill säga panga när det pangas ska, hålla sparringen och clinchen så lekfullt som motståndet tillåter... hålla igen lite under säck och fys. Planera vilka pass jag tar och vilka jag står över, byta några låååånga fystunga pass mot kortare, mer komprimerade privatpass.

Dessutom ska Mikael upp och panga han med :D Han tar en match här på campet på den månatliga grillfesten. Då är det grillbuffé, fighter i thai och mma och ett himla stoj och ståhej. Matcherna går under 3x2 minuter och med benskydd och tjocka handskar. Trooor inte det är med armbågar eller knän mot huvudet - men definitivt fullkontakt. Nånstans mellan c- och b-klass med svenska mått mätt :) brukar vara bra och intensiva fighter med högt tryck från publiken, så ska bli sjukt kul att se! Speciellt som det jag lyckats tjuvkika lite nerifrån vår ring börjar se riktigt, riktigt bra ut. Och mina inside-rapporter från gamla thai-tränare jag känner lite smått gör gällande att det är helt ok. MYCKET BRA i alla andra mått mätt med andra ord ;)

Har kört två pass idag igen. Sparring på måndag, onsdag och fredag. Och den vill jag gärna ha... samtidigt som det är mindre fys på dem. Me like ;)

Till imorgon ska jag muta kroppen med första lite sovmorgon, sen "bara" ett privatpass på en timme, med tillhörande löpning innan på förmiddagen och på det till och med vila på eftermiddagen! Jag säger till mig själv att det är välbehövligt. Även om jag ju så gärna VILL fortsätta självspäkningen bara för att "man ska". Men jag känner av vaderna ordentligt nu - håller ihop dem med 2XU calf sleves:en under passen (GULD för trötta/arga vader/skenben). Det är all barfotalöpning vi värmer upp med på varje pass. 20 minuter runt, runt, runt utan skor på en glashal plastmatta - haters gonna hate ;) men jag har utvecklat en alldeles unik "löpstil" som helt utan tvekan skulle passa i Monty Phytons "Ministry of Funny Walks" - googla DEN om du inte har sett den säger jag bara. Jag liknar nog mest en blandning av en stel farbror och en gravid anka - men som hade gjort vilken landslagcoach i gång helt GRÖN av avund. Jag inser ju att jag antagligen kommer smälla nått annat istället. Men tills det händer tänker jag fortsätta halvhasandes rulla runt på fötterna i bästa pingvin-stil! Sådeså. Eller i vart fall tills mina vader inte längre hotar att DÖDA mig.

Har en hel del bra tränare, som tro det eller ej verkar vara NÖJDA med saker jag gör o.O för er som aldrig har tränat här så är det ungefär lika skevt som folk måste tyckt det var när Jesus gick på vattnet. Jag får höra att jag har "good powwah" och får knappt stryk?? Helt galet. Jag tror de planerar en komplott. Men jag rider med på vågen så länge som det går. Fake it til' you make it ;)

Men han jag ska ta en private för imorgon. Han är inte någon lättflörtad tränare han. Det är nog han jag fått i särklass mest stryk av, av alla här. Tränade massor för honom sist jag var här, och han gjorde mig verkligen fantastisk. Men hjälp vilket gatlopp varje träning var... och nu ska jag på't igen. Wish me luck ;)

Ikväll har jag tagit en massage hos världens skummaste thai-tant. Tror hon har en sido-business som trollpacka eller möjligen spådam eller nått. Hon skrattar som en i vart fall, och smörjade in mig med alla möjliga konstiga krämer och mixturer - den som (över)lever får se vad det gjort med mig :D

Har börjat introducera Mikael mer och mer till det Thailändska "köket" med. Ikväll - tok-dramaturgiska thailändska såpoperor där ALLA skådespelare ser ut som överspelade Barbie och Ken-figurer. Till det godis som är misstänkt likt kattbajs. Sjukt gott :D

Joråsåatte...

Första två dagarna i bilder!

Wow. Blandade känslor till salu. Jag har dom i överflöd!

På ett sätt känns det som att vi landade med ett kabrak och dönade iväg i 390 knyck på studs. På ett annat som att jag är mer avslappnad och o-stressad än på lääänge. Jag vet att vi kom i förrgår och körde första träningarna igår - min kropp är fortfarande i total chock! Samtidigt känns det som att vi varit här since forever. Massa här i Chalong är preciiis som förr. Andra är HELT annorlunda. Och vissa bara annorlunda lite grann. Och det är både på bra och dåliga sätt... men mest bra tror jag. Eller ja. Det kanske inte spelar någon roll - alls egentligen, för det enda som spelar nån roll är ju här, där vi är.. just nu.

De första dagarna här har vi medvetet gått ut lite sturskt och fixat och donat med lite startup saker. Så skönt att få det avklarat liksom.

Vi har hunnit med tre pass här på Tiger Muay Thai där vi tränar. Igår var som brukligt på måndagar (onsdagar, och fredagar) betoning på sparring. Första passet så SVÄR jag att jag höll på att dö, svimma och/eller hoppa över häcken, springa iväg och aldrig komma tillbaka. Gode GUD vad fuktigt och tungt det var. Kombinationen av det och thai:sens barnsliga förkärlek till eeeevighets-långa ronder av ALLT höll på att skicka både mig och det mesta löst till fighter-himlen. Eftermiddagen var klart lättare att utstå. Mycket lättare luft, mjukare kropp och mer avspänt huvud resulterade i tre helt klart hyfsade mittsronder och fyra riktigt bra ronder sparring. Igår eftermiddag fungerade det mesta. Typiskt sjuuukt trevligt.

Idag var det lite mer fys- och clinch-tema. Sliten efter igår, men satte ändå tre riktigt bra ronder på mittsarna. Tränaren som höll för mig håller ett ganska så lågt tempo, och idag kunde jag verkligen trycka i ordentligt i nästan alla tekniker. Riktigt roligt.

Idag skolkade vi från eftermiddagspasset och brummade moppen till Nai Harn Beach <3 egentligen skulle vi ner till Rawai och checka läget lite och kolla stranden där.. den var ingen hit så vi fortsatte bort till Nai Harn, käkade, badade... tog en power nap och brummade hem :D

Haj på daj HAJ! Hoppas du inte var jättemycket utrotningshotad *ahem*

Iskaffe <3

Katt :D

Sötaste servetterna.. ;)

I övrigt är det just mycket, mycket fokus på att se till att vi ska hålla för träningen. So far so good... det börjar kännas av i VADERNA framförallt redan... en och annan axel som bråkar, i runda slängar 400 armhävningar PER PASS är normal träningsdos eller?? Inga konstigheter i Muay Thai Thailand...

Det blir en hel del kosttillskott här... det behövs. Allt är så extremt. Vätskeersättning för att klara att träna fem timmar om dagen i 30-35 grader med luftfuktighet på 90-95%. BCAA för att fixa de lååånga passen (trycker upp uthålligheten lite och underlättar återhämtningen). Magnesium mot kramp från vätskebrist, Zink, Multivitamin... Beta-Alanin för lite extra "piff" i kropp och själ. Gakkic om man är tröttare än trött. Klipper mjölksyran bland annat.

Och kompression. Älskade 2XU <3 utan er kan jag inte springa.

Sitter just nu inpackad i mitt senaste experiment... liniment-kräm, calf-sleeves och en dauberlinda på det. Jädrar i berget vilken sprutt det blev på blodcirkulationen på den :D håhåå... det är dels vaderna som inte är helt nöjda med all barfotalöpning på snorhal plastmatta - med extra döts-vadövningar på det, men också ett par små blödningar från sparring-mayhem:en igår.

Funderar på att aldrig ta av det... nånsin faktiskt. Ska bara övertala thais:en om att jag ska få ha det på träningen :D

Take care hemma... frys inte ihjäl tills jag kommer hem! o.O

Checka ut, checka in.

Jag tror det var ungefär i samma stund, eller möjligen nån minut senare som jag satte mig i flygstolen på planet mellan Göteborg och Stockholm... som jag checkade ut. Jag tror att jag går lite långsammare redan. Och det bekommer mig faktiskt inte nämnvärt att vi har dryga två timmar av totala strax under fyra kvar här i Stockholm. Det är Buddha som talar ;)

Jag har en lite nästan barnslig förkärlek till flygplatser. Allt är så speciellt och specialgjort - förpackningarna är antingen pyttesmå eller gigantiska. Allt är så blankt, avskalat. Men samtidigt extra lyxigt och internationellt. Skillnaden mellan människor som kallar motsatta delar av världen för "hemma", suddas liksom ut och nationaliteten hos landet man råkar vara i, blir långt mycket mindre tydlig... men ändå precis sådär närvarande att man märker den. På stämningen. I luften.

Något annat jag tycker är fantastiskt speciellt på flygplatser - speciellt att mellanlanda. Är att tiden liksom får en annan innebörd. Helt plötsligt är de där fyra timmarna inte längre en halv arbetsdag, tiden till och från träningen med ett pass därimellan... eller det sjuuuukt dryga långsamtåget mellan GBG och Stockholm. Utan det är liksom ingenting. En tid utan värde på något sätt. Fast ändå samtidigt full av värde, för man har inget annat val.. än att stanna upp. Och andas. Det går inte att få de där timmarna att gå något fortare. Hur man än gör. Man kan bara acceptera, sätta sig på en bänk. Och låta tiden ha sin gång.

Samtidigt som man är i ett ingemansland både i plats och tid. Så hittar jag mig själv ofta i ett mentalt dito. Där är man. Mittimellan det man lämnade och det man är påväg till.

Så också idag. Jag checkade ut ur verkligheten på planet på vägen hit. På samma sätt kommer jag checka in i overkligheten imorgon. I älskade Muay Thai Thailand. Landet där jag lärde mig att hedra min tränare i alla lägen, att aldrig ge upp, respekt, att våga hoppa... och att jag aldrig kommer gå att bryta.

Och där jag på riktigt föll i förälskelse för det mest äkta och ärliga... fightingen. Det som är inom oss. Och den vi gör i ringen. Kanske var det här jag började fundera på om det inte egentligen är så att de två är så nära att de kunde vara samma sak...


Thailand har gjort saker med mig som jag aldrig kunde tänka mig. Lärt mig så mycket. Samtidigt som det slog mig på vägen hit... hur långt det är jag har tagit mig. Hur mycket jag varit med om, lärt mig... och utvecklats. Det är med en helt annan syn på världen, boxningen och mig själv jag åker den här gången. Sist var jag bara en liten sparv i jämförelse. Nu är det ett fokus som ligger på de små sakerna. På en vridning. På en detalj i ett slag. Samtidigt som jag aldrig varit så medveten som den stora bilden som nu...

Det är något helt annat än då. Men kanske det är precis sånt här man måste göra... för att inse vart man har kommit. Och vart man ska hän. En cirkel sluts.... och en ny tar vid.

Ses på andra sidan världen <3 För nu ska jag sätta mig på nästa plan. Planet till paradiset.


 

SJUNDE NYCKELN!!

För er som inte är lika lastgamla som jag... (eller så uråldriga att ni inte minns) så kommer citatet "SJUNDE NYCKELN!!" som utgör dagens rubrik, från det eminenta 90-tals programmet "Fångarna på fortet". Gunde Svan. Ingen hetsar någon så bra som han.

Sjunde nyckeln - det är veckans tema. Sista backen nu. Sista intervallen - bränn fosfatet! Jag kan säga att det råder upplopps-stämning här i lägret... upplopp, inte så mycket som i gatsten och kravallpolis. Utan mera känslan av att nu är det sista, sista lilla veckan innan flyget flyger mig till paradiset. VÄLDIGT redo att åka. Typ nu. Igår.

Därnere väntar kokosnötter, solvarm frukt efter träningen och bara vara, finnas till <3 fokus på träning. På stunden. På nuet.

Sist jag kom hem kände jag mig lite, lite som Buddah. Jag liksom levde ett par hack långsammare än hela resten av världen här hemma. En mycket märklig känsla... den gick dock över...

Men nu ska allt wrappas upp. Packas samman och avslutas litegrann... stian ska skuras och locket ska läggas på brunn. Frontböjar ska böjas. Intervaller ska intervallas. Jag ska INTE dö på första ronden mitts därnere. Ok, andra eller tredje... det köper jag. Men den första ska jag överleva!

Till råga på allt har vi dessutom en liten house-guest denna veckan :) en eftertänksam liten själ som mest legat och tryckt längst in under skrivbordet... men nu idag har han varit ganska så morsk och tagit både en och tre promenader här i lägenheten. Jag försöker förklara för honom att katter och tapetsering är en dålig kombination. Han tittar på mig som om jag vore efterbliven. Sådär som liksom bara katter kan.