Fina traditioner och magiska 2012

Höjden av att vara vältränad har jag alltid tyckt var såna där som springer i löptävlingar! Så tidigare har jag liksom aldrig reflekterat över att "Hey, JAG kanske skulle ta och ställa upp". Förrän för ett år sedan när jag fick en knäpp och bestämde mig för att springa Sylvesterloppet på nyårsafton. Och insåg att alla ju får vara med... och att det är sjukt kul fastän man inte är snabbast. Det är en sjukt tydlig prestation när man korsar mållinjen - jag KLARADE det!

Nyårsafton petar ju ofta på lite knappar och ömma tår hos oss. Det är sällan så tydligt hur år läggs till år, gammalt blir till nytt och att man inte kan hålla fast tiden hur gärna man än vill... den tar oss obarmhärtigt närmare det många kallar slutet, sakta med säkert.

Kanske det var just en sådan tanke som ställde mitt liv på kant den där dagen för fyra år sedan... hursomhelst så känns det helt fantastiskt att avsluta året med att springa milen på tid. Man stänger igen och avslutar det gamla och kan börja på något nytt, utan gamla demoner efter sig. Tycker verkligen att fler borde göra det. När starten går är det precis 12 timmar kvar på det gamla året, och när man kommit i mål så vet man att man garanterat i alla fall gjort EN bra sak detta året ;)

Jag tänkte först roa mig med att summera det gångna 2012 i lite siffror och nummer. Jag inser ju att jag nog aldrig kommer få uppleva ett så händelserikt år igen... omvälvande är ett alldeles för litet ord tror jag och den som har hängt med minst i svängarna är jag själv!

Men sen så insåg jag att vafan. Är det verkligen det som är det viktiga? Prestationer... pengar, siffror... tider, kilon och medaljer... är det vad som gör oss till vad vi är? Är det vad vi tar med oss i våra hjärtan och vad vi vill sitta och minnas när vi blir gamla?

Nä.

Ta en sekund och KÄNN. Skit i om det räknas som bra eller dåligt, snabbare eller långsammare. Sträva alltid efter att bli bättre. Men bättre måste inte betyda fortare eller mer vikt. Bättre kan vara så mycket mer. Det kan vara ett ögonblick av stillhet eller precis när man inser att DÄR. Där var den... känslan man letat efter eller balansen i en sekund. Känslan av att andas.

2013 vet jag redan kommer bli bättre än 2012. Något gammalt som redan är förbrukat och använt kan nämligen aldrig bli något bättre än det som är NU. Det andetag vi tog igår är inte värt ett skit om vi inte kan uppskatta det vi tar idag.

Inatt kommer jag nog ta en promenad tror jag. Bara titta på natten och lyssna på ingenting. Den bästa gåvan av alla... en sekund, ett andetag i taget.


Förresten.... bilden är från idag :) Den tog min fina, grymma storasyster som ju inte skulle hinna i tid för att titta på mig. Men som helt plötsligt stog där vid vägen och ropade! Om man har väldigt skarpa ögon så ser man nog att jag garvar högt ;) (obs... jag är alltså bakom gais-gubben) (obs igen... jag sprang om honom sen ;) HAH!)


Gott nytt år! Vi ses på andra sidan ;)

Träning man spar

Jag är nog en person som funderar en hel del över min träning. Detaljer som stör mig, eller som faller på plats. Känslor jag inte förstår... eller såna jag tycker om. Det är nog inget konstigt med det.

Men det finns också något annat... Vissa pass som liksom bara biter sig kvar på något sätt, utan uppenbar anledning... De lämnar en tanke, en särskild liksom eftersmak i kroppen. Det behöver inte ha varit ett speciellt pass egentligen, som var något annat än det vanliga. Men av någon anledning dröjer jag mig kvar vid dem. Bär dem med mig en tid.
 
Idag var det tydligen ett sånt pass... det vet man dessutom inte förrän en stund efteråt.

Jag tror inte vi egentligen gjorde något extraordinärt, någon ny övning i och för sig (som jag inte var någon natural born star på direkt :-P). Men inget jättesärskilt. Ändå hänger jag mig kvar. Kan inte sätta fingret på det... men det är något med dagens pass som jag inte kan släppa. Det är sådär ibland. Jag vet inte om det är en bra sak, eller dålig. Men det är så jag funkar.

Jag har börjat träna mer för Anders (Eriksson) nu igen. Helt galet awesome. Jag fattar inte hur han alltid kan ha svar på ALLT. Och om han inte har det med en gång, så kan man ge sig på att vilken vacker dag som helst så talar han helt plötsligt om för en varför man tappar balansen när man gör den där sparken efter slaget. Eller varför ens uppercut aldrig blir mer än lite halvlösig... då har han gått och tänkt på det där. Tittat och funderat. Och kommit på det... helt otroligt...

Men det nog bästa av allt... är att han frågar aldrig vad jag har för mig när jag vandrar runt, runt i ringen mellan ronderna, gnager på tandskyddet och stirrar ner i mattan. Han bara väntar. Tills jag har promenerat klart och börjar se mig om i världen igen...

Jag tror han vet... att det är precis då jag lär mig. Utan honom hade jag aldrig tagit dom där medaljerna... inte en chans...

Julefrid i juletid

Nu är förtrupperna på plats... varje år vid den här tiden de senaste åren tar vi nämligen vårt pick och pack och far långt bort genom tomteskogen till min mormor och jul. Vi bär med oss paket, kakor, skinka, godis, sill, allehanda bakverk och kakor, julpynt, tomtar och alla tänkbara tillbehör. Och så firar vi här... för mormor orkar inte ut och åka numera.

Varje år utses då en förtrupp, som åker dit (hit) ett par dagar före jul och städar, väcker upp tanten här lite, ställer i ordning bord och porslin, handlar det sista, förbereder det som går och lite sådär. I år är det jag och min mamma som är här... och just nu sitter vi i mormors kök och går igenom för typ sjunde gången vilka personer som kommer vilken dag och att ”Ja, det är ditt glas med sprite”.

Det är lite sisådär med minnet när man är 93 som min mormor är... helt sjukt att tänka på egentligen... hon har vart i den här världen i snart 100 år. Det är ju sånt man skojjar om liksom, att ”Shitt.... det är ju typ hundra år sen vi sågs”. För henne kan det ju nästan vara sant o.O Men även om närminnet är lite svajjjigt så är det INGET fel på långtidsminnet. Rabbla bibliska personer, floder i Sibirien och grannarnas släktträd 50 år tillbaka i tiden – nemas problemas.

Hon har varit med om så mycket... tänk om jag blir sådär gammal. Tänk vad saker jag kommer ha gjort och tänkt och velat. Undrar vad jag kommer ha åstadkommit och utfört. Vilka drömmar jag uppfyllde... och vilka som fick stryka på foten.

Hoppas i vart fall att jag får fira mina jular då precis som nu. Omgiven av min familj, de människor som alltid är helt självklara, de som man inte behöver fråga om de kommer, utan när.

Julen är nog en tid för eftertanke för många, och lugn. Och i år är det verkligen precis, precis så... även för mig. Jag är LEDIG från jobbet i två hela veckor och det är något av en första gång. Jag minns knappt när jag senast var helt ledig över jul. Utan några jobbdagar, tentaångest eller matchbantning! Helt sjukt skönt.

Dessutom har lovat mig själv... att minst fram till och med annandagen ska jag bara göra sånt jag VILL göra. Inga måste och måste inte. Bara finnas till och uppskatta. Inte nojja, tänka borde göra si, borde inte göra såhär. Det är jag lite stolt över att jag bestämt mig för.

En annan sak jag är hemskt stolt över är mitt finaste julpynt... en liten grå åsna som jag gjorde i lera i första klass. Sju bast liksom, och knådade till värsta grymma åsnan! IRL ser man till och med vad det är :D den är fin :)

Men en liten sak har jag som tynger mig en smula. I fredags fick hundhimlen världens snällaste lilla ängel... min svärfamiljs lilla sheltie blev sjuk och de valde att låta honom somna istället för att plåga honom igenom en livslång behandling. Det var absolut det bästa... men oj vad tungt att säga hejdå till den luddiga, snälla lilla lassie-hunden. Men vi bär honom med oss i våra hjärtan... som alla de andra som gått före oss. Godnatt lilla hund... vi ses i Nangijala.

Det är som det är med livet. Det går sin gilla gång. Jag har blivit bättre och bättre med åren på att förstå det där. Att man inte kan fånga och hålla fast tiden. Men man kan uppskatta den. Idag var jag ute och sprang innan världen vaknade igen. När man gör det för att man vill och inte för att man måste, så är det nästan magiskt. Speciellt två dagar före jul. Man ser hur familjerna ordnat och gjort fint i fönstren. Jag funderar ofta på hur de har det där inne i husen... vad de drömmer om och önskar. Vad de kämpar för och vad som betyder något för dem. Vad de kommer se tillbaka på och berättar om, när de sitter där på jul på sitt 93:e år och berättar om ett svartvitt foto som föreställer en man, en kvinna, två barn... min mormors farfar och farmor.

DET är sjukt.

Världens smartaste adventsljusstake... när man är bättre på annat än att komma ihåg.

God Jul allihop! Ta hand om er och de som ni tycker om... ta vara på dagarna och stunderna och var snälla mot er själva. Det ska jag försöka med i jul.

Running, running, run...

...running, running.

Äääsche. Kom inte ifrån jobbet idag. Det är lite nackdelen med dettahäringa "vuxen" som ska va så bra. Bah. Överskattat. Men det galet mycket roligare nuförtiden när lönen kommer... och jag får göra intressanta saker, och lära mig massor varje dag. Så aja. Det får gå ;)

Har lite extra mycket jul i mig i år förresten :) Så jag är inte ens sur för att det är kallt (än). Det ni :D

Men det är lite halvlurigt att köra jogging... borde dessutom vara ok att multiplicera sin sprungna sträcka med typ 1,3 eller så... för att kompensera för att det är helt bakhalt! Men helt sjuuukt fint med alla ljus och pynt folk sätter upp! Klart värt :)

Snön ligger vit...

Snön ligger vit på taken... och idag kom listan på anmälda till årets SM upp.

I -67.. som är det jag slåss i, fanns det bara ett namn till förutom mitt. Samma namn som stod bredvid mitt inför förra årets final.

Nu är det snart tre hela månader sedan jag kände kanvasen i en ring under mina fötter.... det har varit skönt. Jag tror att det har varit bra för mig... Men nu är det dags. Nu börjar träningen bli långsam och mitt tålamod kort..... nu är det snart dags att slåss.

Man måste vara stark :)

Idag var jag iväg med en av mina bästaste bästa vänner, på världens minsta julmarknad i ett litet kvarnhus mitt ute i obygden. Helt sjukt mysigt. Dock med den följden att jag vart så avslappnad och harmonisk att jag inte ALLS ville gå och slåss sen :/

Hade världens diskussion med min inre femåring i soffan innan jag masade mig iväg. Kände inte för att infinna mig, pigg och glad med lindade händer på träningen.

Dagen till ära var det dessutom tema "Slå på SM-offren". Det innebär att alla som har match inom någon slags snar framtid tar sig an typ alla (inte samtidigt, utan en efter en) så man alltid har en ny, fräsch förmåga att försvara sitt liv mot :P mycket underhållande. Var bara att korka på hjälmen och köra. Som turligt nog så glömde femåringen i mig plötsligt av att den var arg och sur och tyckte det var grymt :D så det var ju bra.

I övrigt har jag börjat med rodd(jääävel)maskinen igen. Hence the picture också.... det ger en liten tankeställare. Blobben till vänster är alltså fett. Sånt fett som vi människor har. 5 ib är ungefär 2,25kg. Det till höger är samma vikt fast i ren muskelmassa. Now thats what we need!

Tillbaka till roddmaskinen :D jag har tagit mig an en utmaning. Innan har jag mest kört korta intervall flera gånger, typ 500 meter sisådär. (ganska exakt för att vara ärlig). Men NU. Nu har jag en ny idé.... nu är det 2000 meter som gäller, fast bara en gång per pass... eller kanske två. Det är verkligen jobbigt på ett HELT galet sätt. Sist jag testade så trodde jag att jag skulle gå AV. Då hade jag 1200 meter kvar... hmm :/ oh well. Jag är i vart fall fullständigt övertygad om att roddmaskinen är det som kommer ta mig från det gula slemmet till vänster... mot den grymma muskeln till höger. Något som är så svinigt grisjobbigt KAN bara vara bra för en!

Så, Hey ho! Let's row! :D

Stockholm vaknar långsamt...

Jag tror att jag kanske kan bli tvungen att omvärdera min syn på Stockholm. Innan har jag mest tyckt att här är lite drygt och onödigt på nått sätt. Och tunnelbanan har alltid gjort mig sjukt obekväm.

Men för varje gång jag kommer upp hit så smälter jag lite, lite.... Det är inte illa med tanke på att jag hittills bara vart här när det vart vinter och kallt, och dessutom oftast fattig och/eller på bantningskur :/

Sist jag var här så var det när jag höll slutdemon för mitt exjobb. Vilket i sig var en helt obeskrivlig känsla. Och jag kan inte hjälpa det... men att komma upp hit nu, för en kurs mitt nya jobb skickat mig på, känns lite som att få någon konstig slags revansch.... sist jag var här var jag mitt i slutstriden på mitt exjobb och min sista Chalmerskurs, påväg till EM i Turkiet och framtiden var i ärlighetens namn ganska så oviss med jobb, pengar och examen.

Men nu. När jag springer på samma gator som då i mars.... när tankarna om framtiden snurrade i mitt huvud. Nu har jag svaren. Facit på hur det gick... anställning (visserligen fortfarande på prov, men ändå), ett EM-guld, ett VM-guld och en examen.

Ibland blir det nästan lite overkligt.... Overkligt hur fort saker kan förändras - och ibland helt plötsligt bara faller på plats. Den bästa beskrivningen jag kan ge på känslorna jag känner när jag springer mina morgonrundor den här gången, är nog något så banalt som tacksamhet.... Jag är så tacksam för allt jag fått och fått vara med om det här sista halvåret. Tacksam för allt som gått bra, och för de utmaningar jag klarat av.

Och en sak till... stolthet. För ett litet, litet steg i taget... en fot framför den andra, så tog jag mig ända hit. Något jag knappt vågade drömma om för några år sedan.


Det är vad jag tänker på nu... när jag förbereder min kropp... ställer in mig mentalt och fysiskt på det största av allt - att gå upp i ringen igen.


Just det... rubriken har jag stulit... lyssna gärna på originalet:
Kent - Columbus: http://www.youtube.com/watch?v=vYl5T44lvxw

A girls best friends...

Vissa tror att kvinnors bästa vänner är diamanter och juveler. Det är inte sant. På bilden finner ni svaret till hur jag överhuvudtaget (förhoppningsvis) pluppar ut på andra sidan den här hösten/vintern/mordor vi har hamnat i.

Jag hade lätt kunnat tänka mig att gå i ide nångång på mitten av november och vakna till framåt vårkanten april nånstans... (möjligen en liten kisse-paus runt jul för det vill jag helst inte missa). MEN nu är det tyvärr inte socialt accepterat i samhället att bara försvinna några månader om året, så vi sommardjur får försöka härda igenom på bästa vis.

Så. Jag vet att vissa säger att det är humbug, nys och till vissa till och med tror att det är farligt... men vitaminer I say. Jag säkrar upp med alla former... fast, flytande och i fruktform :D

Och kalla de placebo eller trams, men missar jag mina magnesiumtabletter så kommer kramperna i vaderna som en cross efter jabben. Fina landet brunsås bjuder inte på många solminuter just nu så är det sol-på burk som får stå för d-vitaminerna och Mivi Total tycker jag är en trevlig grundblandning av vitaminer och mineraler. Jag gillar egentligen Mivi Total Flex bättre, men den tog dom bort :/ hmm...

Så tack snälla MM för att ni skickar mig finfina grejer att överleva vintern på :D

Mörker och ljus

Hösten är en tudelad tid för mig. En del av mig tycker att det är skönt med lugnet av hemmakvällar, tjocktröjor, vardag och rutiner... Men en annan del är inte alls glad för mörker, kyla, regn och lera. Det är samma visa varje år... men det betyder tyvärr inte att det blir roligare och roligare för varje gång.

Vi har våra små diskussioner jag och min kropp... "Jodå, vi SKA gå upp nu... ja... idag igen." "Komijen nu. Klä på dig kläderna..." "Naiiije! INTE somna på cykeln!!". Typ som ett surt barn. Den vill inte träna... inte tvätta, inte laga mat, inte handla, inte, inte, inte....

Så jag lirkar och lurar... skolkar lite från thaiträningen och springer upp på ett berg istället... och hittar mig själv i en helt galet, vidunderligt vacker solnedgång. En sån där som är så uppslukande att man nästan tappar andan. Då är det svårt, till och med för min höst-trumpna kropp, att inte hicka till och bli helt förstummad och ödmjuk över alla gåvor livet skänker.

För en sekund var jag dessutom helt säker på att den var till mig... det var bara något inom mig som sa att "Hey... ta den där andra, besvärliga vägen idag... duvet den bortanför ravinen, uppe på berget. Där finns något till dig." Hade jag inte helt plötsligt bestämt mig för att gira 90 grader och byta väg så hade jag inte sett ens hälften. Det är märkligt sånt där... såna där infall.

Hursomhelst. Jag hade som vanligt inte mobilen med mig... så jag får ju lägga upp en annan bild... tog en från ett ställe som också är så vackert att man hisnar - Norge. Jag och Mikael var en svängom till Oslo en helg i augusti, och SER ni vad den norska solen gjorde med mitt hår? Helt galet.

"Jag gör vad jag kan.

Med det jag har.

Där jag är."

All good in da hood.

Var och hälsade på Tim på MM-Sports tidigare idag. Det är alltid roligt att träffa Tim för jag kommer alltid därifrån med så grymma grejjer ;)

Extra kul var det idag eftersom deras nya Fighter Series är bara dagar från att komma ut på hemsidan :D

Fick med mig ett par benskydd och ett par kortare handskar med kardborreknäppning. Benskydden har jag inte hunnit testa så mycket än, men handskarna känns riktigt schyssta!


Annars tuffar träningen på... fokuserar just nu på att öka min medvetenhet och hitta nya, andra sätt att hantera situationer på. Dessutom har jag börjat köra min styrketräning lite mer strukturerat än tidigare. Känns riktigt bra :)

Lägger också mycket fokus på nya jobbet just nu också... börjar sätta mig in i fler och fler arbetsuppgifter och får ta lite ansvar här och där. Det är alltid roligare att göra ett bra jobb om man vet att det man gör spelar roll och gör skillnad liksom.

Imorgon blir det mera muaythai-thaiboxning... då ska jag testköra mina nya fina skydd och handskar :)

Och don't forget to eat your greens! Nu är hösten här och man behöver varenda liten vitamin man kommer över!

Helg och Texas Chili

Igår kom han äntligen hem från Sandö, min blivande brandman till sambo.

Lagom till detta kom även senaste fighter i brevlådan, med en ooovanligt snygg framsida, hehe...

Rätt så sjuk känsla att se sig själv på framsidan till Sveriges största tidning för fighters. Sen att jag låter som kusinen från landet i intervjun inne i tidningen måste vi kanske inte prata om *ahem*.


För att fira dessa två händelser (och lite för att det var extrapris på fransyska på Willys) så lagar jag Texas Chili idag :D

Texas Chili går ut på att man tar en stor klump kött:

Cutta den! (tänk gärna på Ryssland)

Bryn köttkuberna, löken (och vitlök) och baconet i en gryta:

Tillsammans med våra vänner, chili, chili, chili & co:

Ha i två buljong, typ mörk oxbuljong och tomatpuré :)

Sen kommer en finess... HÄR kokas INGEN chili i vatten... köttklumpen vill ha ÖL! Och läsk :D och lite krossade tomater.... egentligen vill den ha rött vin med... men det hade jag inget... så det blir njet på vin. Aja. Ta typ två dl av varje av det som fanns... kanske lite mera av ölet dock...

Aha. Nu ska det koka! Och koka och koka...

.... och koka och ko.. ja, ni fattar. Vi snackar 3-4 timmar här, tills köttet helt plötsligt och magiskt faller isär och bildar en helt magiskt god, brun kött-sörja (mmmh... sörja). Don't despair ifall det ser ut som att det aaaaldrig kommer bli nått annat än fyrkantiga köttbitar i öl-soppa. Det fixar till sig :D

Under tiden blandar vi lite guackamåle:

 

•  2 st Avocadosar.
•  Vitlök
• Chilipeppar
• Peppar
• Salt
• Lite gräddfil
• 1 pluttig paprika. Egentligen ska det vara tomat. Men det hade jag inte, och tänkte att paprika är ju likt. Typ. Eller ja. Det är ju också rött iaf. Skitsamma. Cutta den i pluttesmå bitar bara så kommer ingen märka nåånting.

Blanda ihop alltihop (tänk på Ryssland igen så går det fort).... kom på efter en stund att; just det ja... jag hade ju i cayennepeppar sist... så ha i det med.

Tre timmar senare... putter putter på dig lilla grytan :)

Keep on koking....

Efter nån halvtimme till så fuskade jag lite och hjälpte köttet en smula på traven med en slev :P

 Lät det koka liiiiite till medan vi hackade sallad och dukade :)

Helt sjukt nöjd! Najs :D

Föreläsningen inställd :/

Äh. Det finns saker som tydligen aldrig slår fel... som regn på midsommar, lera på jul... mörker på natten. Mittsar i en thaisal... och att allt jag säger ska hända eller skriver upp i en kalender försvinner.

Så är det jämt! Såfort jag skriver upp något i min väggkalender, eller säger att "det blir si eller det blir så" så kommer nått imellan och det blir inte av! Det är anledningen till att det i mitt hem till exempel är strängt förbjudet att skriva in kommande matcher i kalendern på väggen.

Idag fick jag reda på att det blir inget med föredraget på onsdag... först tänkte jag att "aah... shit vad skönt att slippa"... Men strax efter insåg jag att jag blev rätt så besviken faktiskt. Jag har ändå förberett mig, mentalt och "fysiskt" med anteckningar, bilder och allt... och utmaningen i att göra något jag egentligen inte vågar lockade.

Men nu blir det alltså inte av. Sjukt trist. Men aja. Inget att göra...


Positiva nyheter nu:

Idag har vi fått en ny familjemedlem :D Jag har döpt honom till badis och han är ett badkar :D Han är ett helt vanligt, vitt badkar... men han bor numera i vårt badrum och han är sååå efterlängtad!

Jag måste försöka hinna med att invigningsbada innan torsdag.. för då ska jag på konferensresa med nya jobbet :D till - guess where...
St. Petersburg! Jag HÖLL på att skratta rakt ut, väldigt högt när jag fick reda på vart vi skulle.. men det ska bli kul :) jag gillade Ryssland... och det känns som att det kommer bli något slags kärt återseende... lite mindre bubbla, bantning och boxning och lite mer shopping, sightseeing och trevligt liksom.

Sen KAN man ju ta fram en och visa en bild från förra gången... till exempel en som jag tog väldigt tidigt på morgonen. Till exempel morgonen innan jag gick ner och vägde in för min final i -67kg i VM i thaiboxning. (Nej.. jag fattar fortfarande inte att det var på riktigt). Och så kan man till exempel lyssna lite på den här låten samtidigt:
K'naan - Take a Minute... till exempel... för den är väldigt fin.

Nu ska jag packa lite, för imorgon tränar jag igen... som alla andra dagar. Typ.

Att gå utanför sin comfortzone...

En av mina första tränare, Yoav Dan, sa en gång en sak till oss på passet (fritt citerat ur mitt minne);

"Go outside your comfort zones! Känns det obehagligt - träna på det! Det är först när ni vågar lämna era comfort zones och utmana er själva som ni kommer att bli riktigt, riktigt duktiga."

Det där citatet satte sig... och jag tänker på det ofta. Och precis det kommer jag göra på onsdag - fullkomligt kasta mig utanför min comfort zone och göra något helt sjukt obehagligt.

Då ska jag nämligen hålla ett föredrag - om mig själv!

Jag ska prata på något som kallas Alumnens dag vilket är en tillställning där före detta Chalmerister bjuds in för att tala om något speciellt inför andra tidigare, och nuvarande, Chalmerister. Fast jag tror att alla som vill får komma... och eftersom jag, från och med så sent som i onsdags, numera är just en före detta Chalmerist - en alumn samt även världsmästare i thaiboxning, så blev jag tillfrågad.

I vanliga fall så brukar det tydligen vara mest medelålders män med stor vishet och dyra kostymer som talar på de här tillfällena... men på onsdag är det alltså jag som ska försöka bjuda på lite av det jag samlat på mig och lärt mig.

Så kom gärna förbi en sväng och supporta lite...
Datum och tid: onsdag 3 oktober 2012, kl 17.00
Plats: Chalmersska huset, Södra Hamngatan 11, Göteborg
Chalmers satsar på alumnens vecka

Så ska jag göra mitt allra bästaste bästa för att det ska bli så givande som möjligt! (Fastän jag kommer vara så nervös att jag nästan dör).


Just det... bilden är från minuterna innan jag går upp i VM-finalen i St. Petersburg... också en bit utanför min comfort zone...

I ett vitt kuvert av papp...

Idag när jag kom hem(haltande) från träningen ikväll hade Mikael ett lurigt leende på läpparna. På köksbordet låg det ett kuvert i kraftigt, vitt papper. Utanpå stod mitt namn och att det kom från Chalmers antagnings- och examensenhet. Någonstans här började jag störtlipa.

Jag fick nästan ha hjälp med att få upp kuvertet... för när jag väl fattat vad som låg i det så bara rann tårarna, och benen ville vika sig som om jag sprungit backintervall halva kvällen.

Fucking hell... jag gjorde det. Där låg det.... i en fin mapp med chalmerstryck. Det vackraste, vackraste i världen. Min examen.

Min civilingenjörsexamen.


Jag fan klarade det.

Nio år tog det. Men jag gjorde det. Jag avslutade.

Fan ta er som sa att jag inte var något värd. Som frågade varför jag aldrig blev klar, med lite lite hån i rösten och spelat medlidande i blicken. Som frågade varför jag fortfarande jobbade på bingon... om jag hade "lagt ner det där med skolan".

TRO på er själva. INGET är omöjligt. Beviset för det, med stämpel, tryck och underskrift ligger här på bordet.

Och ingen kan aldrig nånsin ta det ifrån mig... det här har JAG gjort. Och jag gjorde det bra.

Det här med rutiner...

Veckan som gått har varit både händelserik, omvälvande och helt fantastisk. Samtidigt som jag försökt mitt bästa att landa efter Ryssland har det har varit mycket fina blommor, mat, presenter och firande :D

Vad som också varit väldigt bra är att jag fått chansen att fokusera på att hitta rutiner för mitt nya, kanske lite vuxnare liv... Jag har ju numera nämligen ett "riktigt" heltidsjobb som inte är slumpmässiga timmar här och där på kvällar, helger och andra udda tider... utan nu jobbar jag dagtid måndag till fredag och gör sånt som jag utbildat mig inom så länge - programmering och speciellt interaktionsdesign.

Detta innebär att jag går upp på morgonen som en normal människa... äter frukost på jobbet... lunch, eftermiddagsfika. Där i mellan jobbar jag med intressanta problem, jag lär mig sjuukt mycket varje ny dag och börjar så smått känna att jag kan bidra med mer och mer. En ganska så skarp kontrast mot att jobba konstiga tider på ett stressigt servicejobb där det är allt annat än fasta rutiner :D Men det är ändå en omställning jag måste göra... framförallt kommer det bli svårt för mig att träna mitt på dagen som jag varit väldigt bortskämd med tidigare. Men jag är övertygad om att med smart planering, och dettahäringa "bra rutiner" folk pratar om så kommer jag kunna träna med lika hög kvalitet och kvantitet som tidigare.


Var förbi Tim på MM tidigare idag och fick lite (mycket välbehövlig) ny utrustning. Bland annat ett par riktigt schyssta handskar ur MM:s nya fightingserie. Verkar vara duktigt stabila och välgjorda... höga är dom i alla fall :D ska bli riktigt kul att prova... har inte kört något thai sedan Ryssland, bara sprungit ett par vändor och dragit ett litet gympass på Sportlife. Vart lite sjuk och lite sådär... men planerar att komma iväg och köra lite thai på söndag kanske :)


Just nu är dock mitt största problem att jag behöver en hund. Gärna en stor, gapig en som kan skrämma bort älgar när jag är ute och springer :/ idag höll jag på fullaste allvar på att springa rätt in i en nere vid Botaniska trädgården... wth liksom?? Sen när bor det älgar på Botaniska? :S Sjukt otippat...

Livet utanför bubblan....

Det är alltid en så märklig känsla... när man kommer hem till tomheten och tystnaden. När det sakta börjar sjunka in. Man får duscha, få på sig rena kläder... äta och sova lite.

Och så sätter man på datorn.... och plötsligt känns det som hundra år sedan och i ett helt annat liv, man satt där på den skeva galonsoffan med Jens och Alex Harris... i ett märkligt land där man inte förstår någonting och där man just tagit emot guldet i damernas -67 kilosklass i thaiboxning. Det enligt många allra största du kan göra i vår sport.

Om man kan spara en känsla i frysen. Slänga in den och ta ut den och slicka lite på den när man känner för det, och stoppa tillbaks den igen... så väljer jag den här.

I december förra året gick jag min första fullkontaksmatch i Sverige. I år tog jag först ett SM-guld. Sedan ett EM-guld... och i torsdags tog jag i direktsänd web-tv emot det största av allt - en VM-guldmedalj.

Jag vet inte vad jag ska säga. Ord räcker inte...

Jag har två tränare, Anders Eriksson och Jens Fredholm som lärt mig allt det jag använde i Östersund, Turkiet och nu Ryssland. All den tid, arbete och engagemang de lagt på mig under året är anledningen till att jag sitter här idag... Jag hade inte haft en chans utan dem.

Och det värsta är att det är inte ens medaljerna som gläder mig mest... utan det är just chansen att få så kompetent träning och framförallt att få gå upp där i ringen och härja!

DET är den sanna lyckan... så vi ses i thaisalen... och på gymmet... och i löpspåret!

För jag... jag har precis börjat ;)

VM-Guld och dagen efter....

Det finns saker som inte går att beskriva... som man inte har ord som räcker till. Det fanns en tid då nästan ingen trodde på mig, att jag var något att ha, eller skulle kunna bli något heller.

Igår var en galen dag.... sov inte många timmar, hur bra sover man natten innan sin första VM-final liksom?? Lyckades tvinga mig själv att somna, bara för att vakna ett par timmar senare som ett tioåring dagen innan julafton, haha. Och så höll jag på till typ halv sex-sex när jag gav upp och gick ner och vägde mig. Låg som planerat ett par hekto över och badade lite och gjorde mig i ordning och vägde in.

Finskan jag skulle möta hade jag sett innan. Hon var ungefär lika stor, eller kanske lite större än mig... men jag visste det. Jag visste det i hjärtat att jag kunde ta henne. Att om jag boxades bra så skulle jag vinna.

Mot ryskan i semi-finalen (samma ryska som jag gick mot på EM) gjorde jag mitt livs match. Jag var i ett mentalt kanonläge och gick helt ärligt bara in och lekte med henne i fyra ronder. Helt SJUK känsla när den andre inte kan påverka en för fem öre, och det kändes som att hon rörde sig i ultrarapid... och det var SÅ roligt. Hela matchen. Lätt de bästa åtta minuterna ever!

Väl på arenan hade planeringen ändrats om och vi fick information om att det skulle ta lååång tid innan det var jag, dels för att matcherna gick lååångsamt, sen hade de också sprängt in prisutdelningar mellan vissa matcher. Så vi gick ut och åt lite... men jag hade en märklig stressad känsla i kroppen och hetsade lite om att vi skulle gå tillbaka....

När vi kommer fram till arenan får vi reda på att de kastat om allt. Bytt ringar, plockat bort prisutdelningarna och i Lina Länsbergs match innan mig skulle motståndaren lämna walk-over. Min match var match 14. Just då höll typ rond 3 match 11 på i ringen..... just det... en hel match, och en walk-over match som innebär att man bara går in i ringen, säger hej till publiken och vinner. Sen skulle jag stå där, med lindade händer, påklädd, med utrustning, och helst lite varm. "Men jag går och byter om då" sa jag... ;)

Som tur var hade jag och Jens "Mr. Perfect" Fredholm tjuvtränat lite tidigare under dagen på vad jag skulle göra mot finskan så jag skuggade, vi pangade lite mitts, repeterade det vi pratat om, knödde oss före i kön till han som kolla lindningen, tejpar handskarna (och stämplar tejpen) och typ joggade rätt upp i ringen.

Det enda jag kunde tänka på var "Skit i det... det här påverkar inte MIG". Jag var SÅ nervös. Men jag bara bestämde mig att "nä, jag ska vara i precis samma mentala läge som mot ryskan". Jag hade Jens och Alex Harris i hörnet... och jag har aldrig känt mig så säker och uppbackad. Det var som att jag hade hela världen bakom mig... trots allt runt.

Jag gjorde en fantastisk första rond. Ingen tvekan, ingen stress. Jag var smart, stark och vaken, jag bestämde vad vi skulle göra och vad vi inte skulle göra. Precis som mot ryskan... Efter ungefär en och en halv minut stoppade domaren matchen efter att jag landat en tung lowkick på hennes högerben, som oturligt nog tydligen redan fått en smäll under en tidigare match. Vinst på teknisk knockout och GULD i mitt första VM.

Det GÅR inte att förstå. Det GÅR inte att beskriva.... medaljen är stor och tung... och jag fattar inte att den är min. MIN och ingen kan ta den ifrån mig... nånsin. Det är så stort. All träning, alla uppoffringar, all nervositet, tankar... stunder jag tänk att "det här GÅR inte". När man funderat på om det är värt det... När man tagit den där uppförsbacken "bara ett varv till..." Allt det har lett mig fram till just den här stunden.

Jag gick ända hit... jag gjorde det. Jag lyckades!


http://www.budokampsport.se/nyheter/2012/3/tre-svenska-vm-guld-i-thaiboxning

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=5268247

http://www.gp.se/sport/1.1063402-tre-vm-guld-i-thaiboxning

Ryssen kommer!

Idag är det en riktig Sverige vs. Ryssland-dag. Sex av våra fighters möter ryssar (två möter vitryssland) och vi skojjar om att vi inte är nöjda med hur det gick på slaget i Poltava och att vi vill ha vinterpalatset tillbaka...

Det kommer med andra ord bli busy-times för vår landslagslägare Pontus idag. För idag blir det KRIG.

Idag tänker jag inte lämna bort en millimeter gratis. Inte en sekund ska hon få av mig. Vinner hon... ja då vinner hon. Men då ska hon inte må bra kan jag lova. Jag ska göra precis som min mamma har sagt till mig... sparka och slå allt vad jag kan, och lite till!

Dagens ryska ord är förövrigt "paket". Det betyder påse :P

Sent ska syndaren vakna...

Så kan man nog sammanfatta gårdagens uppvisning mot Canada...

 Första tre ronderna var mer än lovligt halvmjäkliga. Men i fjärde ronden hade jag fått bra bassning i hörnet i vilan och kom äntligen igång.

Idag är det vila och möter Ryssland i semi, imorgon som det ser ut. Det blir bra...

Nu - semester i St. Petersburg ;)

One down, three to go...

Igår skickade jag hem jättetyskan Brünhilde. Eller ja. Hon hette Claudia egentligen tror jag. Men hon hade passat bättre som Brünhilde... Jag vet att många tycker att jag är stor, men hon var fasen halvnumret större alltså. :-P

Hon slog hårt som apa och frontsparkade mig i magen när jag bara ville kramas lite ;-) inte så snällt tycker jag...

Var verkligen utan tvekan den tuffaste match jag gått. Både mentalt och fysiskt... Hon tålde riktigt mycket, satte några helt sjuka knän rätt i ansiktet på henne som skakade om henne lite men inte mer än så. Var nära att sänka henne med ett slag en gång men hon stog pall. Men var ändå riktig tur att jag fick in lite hårda träffar så hon vart lite trött... annars kunde det gått illa...

Finns film på matchen som jag ska få senare idag :-) hoppas på att få upp den på fb sent ikväll kanske om jag får tag i nått internet. Verkar som att de bara streamar från killarnas matcher. Tjejringen är ring C utifall det skulle komma upp...

Imorse var det invägning igen för idag ska jag möta Canada. Tror jag såg henne innan och hon såg iaf lite kortare ut än jättetyskan så det känns ju lite skönt iaf men i vm finns inga lätta motståndare... Så jag förväntar mig det värsta.

Alex möter Polen idag och Elina är i direktfinal mot den som vinner semifinalen :-)
I övrigt mår vi bra, maten är helt ok och det mesta flyter på... Bilden är på matchkläderna... Helt ok tycker jag... Mjuka och smidiga.
 
Fortfarande svårt med internet dock... Gör mitt bästa för att hålla er så uppdaterade det går :-)

Framme, inkvarterad och invägd :D

Herregud! Man skulle nästan kunna tro att vi hamnat i Ryssland! Allt här är PRECIS som på film... helt fantastiskt!

Byggnaderna är antingen från 1800-kallt eller från den glada kommunistperioden ni vet när det var på mode med fyrkanter, hundra nyanser av beige och betong. Och stål. Som rostar...

Resan hit gick jättebra och vi lyckades ta oss igenom alla kontroller och tullen utan större problem. Registreringen med att få rum, pass osv krånglar ju alltid på antingen det ena eller andra sättet och tog några timmar, men gick ändå sjukt smidigt med tanke på att vi är typ 800 fighters plus runt 3-400 coacher och dylikt på plats från massa olika länder! Thailand är tydligen stora i år, tillsammans såklart med ryssarna, ukraina, polen och dom andra ”usual suspects”.

Vikten har änsålänge gått väldigt bra. Vilket är tur eftersom den utlovade bastun visst kostade 120kr/timme och öppnar efter invägningen stängt :D aja, det gör inget. Svett-Lars och jag spenderade lite kvalitetstid på gatorna här i närheten igår och så finns det badkar på rummet! Svett-Lars är för er som inte känner honom alltså Linn Wennergrens svarta windy-svettdräkt. Han är min räddare i nöden som aldrig sviker och han tvekar inte en sekund att omfamna mig med varma, svettiga och gummiluktande kramar närhelst jag behöver det! Helt fantastisk uppfinning :D enda problemet med honom är att han egentligen är typ tre nummer för liten för mig. Men som TUR är så är jag inte så korpulent när jag åker iväg och ska slåss... så det är ju perfekt!

Invägningen gick snabbt (i sammanhanget) och effektivt. Särskilt med tanke på att man nu ska datorisera hela systemet på något sätt och det är massa hallå med blanketter, foton, passkopior osv osv.

I övrigt är allt som sagt väldigt ryskt... inklusive rummen. Man skulle kunna bli sur och tycka att ett fyrstjärnigt, (dyyrt tydligen), stort hotell i Radisson kedjan skulle vara åtminstone liiiite uppiffat sen det byggdes typ 1960.

MEN man kan också istället välja att uppskatta att allt är helt igenom original! Genom att till exempel leka ”gissa fläcken” (man gissar helt enkelt vad som lämnat den gulbruna fläcken i hörnet, eller den svarta, eller den gråa med prickar eller... leken kan pågå förevigt för det är heltäckningsmatta i heeeela hotellet i härligt kommunist-original :D jag har fortfarande inte funderat ut svaret till den mellangröna fläcken dock :/ hmm... några gissningar på den??).

Man kan också leka en liknande lek som istället handlar om fläckarna och skaven i olika färger och och former på möbler och sängkläder... :D eller helt enkelt ta en cigg på rummet. Göttans gött ;) om man ska ha fest till exempel så slipper man ju gå ut! Helt perfekt... Och badkaret som inte haft någon emalj iaf de senaste 20 åren är ju HELT och hållet halksäkert! Där slinter man ICKE när man gjort sina vikt-väktarbad om kvällarna :D

Sen får man helt utan att anstänga sig massor med orienteringsträning... för alla 13 våningar ser EXAKT likadana ut :D och det är ett STORT hotell. Men det är bra för vikten att få springa ett halvt maraton när man vill kila över till någon annans rum och kolla läget... gissa förresten vilken våning vi bor på? Oooohyeah. Lucky number 13 ;) Perfekt :D

MEN! Jag har (utan att ens låtsas).. .väärldens finaste utsikt från mitt hotellrum:

Ryssland ÄR helt fantastiskt vacker. Fast på sitt eget sätt... Sankt Petersburg är en sjukt cool stad och jag fullkomligen ÄLSKAR att vara här.

Alla svenskar har klarat vikten och nu borde lottningen vara klar när som helst och då får jag reda på vilka jag kommer möta först och kanske ungefär när jag går min första match... och ikväll är det invigning. Ska bli kul att få se arenan!

Det är lite problematiskt med internet här... man får betala en lite sur peng för wifi på hotellet... men ska försöka så gott jag bara kan att hålla er uppdaterade! Just nu har jag kutat till ett litet sött kafé med wifi. Men jag måste tillbaka igen typ nu nuu för ett möte med landslaget :D

Ta hand om er därhemma... träna hårt, och tänk gärna på oss lite ibland :)

Det är nära nu...

Nu är det inte många pass kvar... på onsdag vid den här tiden är jag i Ryssland och på väg till det största som någonsin hänt mig.

Just precis nu när jag skriver detta är jag ensam hemma. Det är då tankarna kommer.... många frågar mig: "Hur känns det?" och "Är du nervös?". I den stunden ni frågar det så kan jag ärligt svara att; "Äh, det känns bara bra... ska bli skitkul" eller "Nää... jag är inte så nervös. Litegrann ibland bara."

Det är när jag är ensam. När jag har tid att prata med mig själv... och jag frågar mig själv samma saker... då kommer det oftast andra svar...

Två av de klokaste personerna jag vet har båda sagt till mig i stunder som den här, att fighting är något helt speciellt.... Det finns inget man ens kan jämföra det med. Inget som är så nära och äkta.

Och så är det verkligen... Det är inte förrän man står där i ringen. När man tränat sin kropp så mycket man har orkat, stångat sig blodig i uppförsbackarna... gått upp innan världen för att hinna med två pass, jobb och vardag. Sparrat och sparkat mitts, clinchat fastän man helst bara velat gråta. Och låtsats att varje pass varit så himla kul och roligt. Bara för att skynda sig hem, slänga i sig (alldeles för lite) mat och gå och lägga sig för att hinna sova för att hinna upp... för att hinna göra alltihop om igen. Det är då man inser.. att shit. Hon har ju för fan gjort samma sak.

Då är man ensam.


Jag har inte så mycket rutiner och så inför matcher längre... När jag började matcha hade jag världens ritualer och rutiner... för det hade jag läst att man skulle ha. Men problemet blev när något ändrades... man blev för sen eller för tidig. Omklädningsrummet var fel färg, eller gud förbjude: mp3-spelaren inte var laddad! Så nu försöker jag stoppa mig själv från att hitta på massa måsten. Det är svårt, men jag gör mitt bästa...

Men jag har ändå märkt att jag omedvetet gör små förändringar ju närmare match jag kommer... en av dem är att löprundorna blir lite längre... och jag uppskattar dem mer och mer. Jag söker ensamheten tror jag. Det gör plötsligt inget om ingen vill sitta med mig på lunchen, eller om lägenheten är tom i några timmar. Jag plockar fram musik jag lyssnat på för flera år sedan... och det låter nog märkligt, men jag har märkt att jag söker avslut och avsked.

Jag vill gärna springa den där rundan "en sista gång". Träffa vissa vänner... min mamma och mina systrar om jag kan. Det blir ofta lite speciella möten... de där man vet är det "sista". När man är tystare. Mer närvarande.

Jag packar mina saker. De som luktar mer liniment än mina vanliga träningssaker. Tröjorna jag brukar ha på mig. Viktiga papper och dokument. Till och med dom känns annorlunda nu... lite tyngre och skrovligare i handen på något sätt.

Maten smakar mer... Jag kan sitta tyst och titta på ingenting medan jag äter.

Och jag vet att det är att jag förbereder mig. Förbereder mig på att göra det där som är det närmaste, mest ärliga man kan göra. När jag bara har mig själv och ingen annan, och jag måste bryta ner henne tills hon inte vill mer. Det som lockar så mycket och samtidigt skrämmer och som jag älskar mest av allt...


...fighting.

Vuxenpoäng delux..

Imorgon börjar jag mitt nya jobb! Mitt första riktiga heltidsjobb som är inom det jag utbildat mig till...

Det är med skräckblandad förtjusning jag plockar fram min fina lunch-kasse och packar in kålpudding, potatis... lilla salladen. Äpplen till mellanmål och strax ska jag gå och handla en liten yoghurt till morgonfikat.

Har ju liksom sett fram emot den här dagen i flera ÅR. Mitt första jobb :) äntligen, äntligen, äääntligen! Men samtidigt... tänk om dom tycker jag är konstig med min yoghurt och min kålpudding...

Eller om träningen brakar ihop.... Men jag har planerat, räknat ut och tänkt efter... så det borde lösa sig. Men nu måste jag skynda mig... man vill ju inte komma första dagen utan yoghurt liksom!

Fettmätning och proteinplättar :)

Idag var det dags för en ny fettmätning.... vikten är ju av största vikt (hahaha) när det är match på gång, och jag och vågen har väl inte varit heeelt överens om mina framsteg (nedsteg?) det sista. Särskilt nu när det vankas mästerskap (läs turnering) så är det en bra sak att ligga ganska så nära sin matchvikt "naturligt". Framförallt eftersom man måste väga in sig först den första dagen, men sedan även varje dag man ska fightas....

Hursomhelst... jag hade tydligen i vart fall släppt en (hel) del fett sedan jag var hos William på MM-Sports sist :) kändes väldigt fint att dels få lite beröm... men också bekräftelse på att jag är på rätt väg, och att dieten i kombination med lite mer träning ger effekt!


Tänkte bjuda på ett litet recept på klassikern proteinplättar... tror det finns ungefär lika många recept på såna som det finns gym-folk som "deffar" ;) Såhär gjorde jag idag i alla fall:


Proteinplättar till mig och Mikael:

• 500g kvarghurt (en typ blandning mellan kvarg/kesella och yoghurt, finns på vissa Willys och Lidl, men funkar lika bra med vanlig kvarg, men man kanske får spä den lite)
• 3 ägg
• 1 dl havremjöl (jag mixade havregryn i blendern)
• 1 dl Body Science vanilj-kaseinpulver
• 2 tsk bakpulver
• Lite kruskakli (för konsistensen)
• 1/2 tsk salt (ungefär)

Blanda alltihop och låt det gärna stå och svälla lite:

 Stek i smör/olja på medelvärme:

Vänd när de börjar stelna... låt gärna pannan svalna lite mellan plätt-omgångarna. Annars kan de börja flyta ut helt okontrollerat :P

Samtidigt tinade jag lite hallon i en kastrull:

Yeess :D

 Man kan ha lite keso till också... det hade jag, men den syns inte i bild :P

Hur hamnade jag här??

Det är en fråga jag ställer mig ofta... hur hände det här?? För fyra år sedan var jag lite tjock, höll på med hästar "litegrann" och min senaste stora ansträngning var på skolgympan i högstadiet.

Bilden ovanför är från ett omklädningsrum i Turkiet, mellan prisutdelningen i EM i -67kg i thaiboxning och bussen hem till hotellet och flyget hem till Sverige. Några timmar tidigare hade jag vunnit en tv-sänd EM-final mot Turkiet i min förhoppningsvis märkligaste match jag någonsin gått.

Något dygn senare fick jag (som trodde att det här skulle gå tämligen obemärkt förbi) reda på att ALLA hade sett matchen. Alltså... hela min släkt, hela min klubb... mina tränare, mina vänner. Folk som jag kände litegrann, folk som jag inte kände alls. ALLIHOP hade suttit framför en pytteliten, konstig webstream från Turkiet och sett min final. Efter matchen fick jag reda på att hela arenan hade kokat. Hela Ryssland, Ukraina, Vitryssland... i stort sett alla nationer och till och med delar av Turkiets egna hade slutit upp med oss och hejat, sjungt, skrikit och levt om - på mig.

Men i ringen... där var jag ensam. Mot en köpt ringdomare och en turkiska som med alla medel försökte få mig diskad. Eller nej... helt ensam var jag inte... i mitt hörn stod Linn och Rasmus från Malmö. Just då var det jag och dom mot världen.

I hela mitt liv, har jag aldrig varit så stolt som i ögonblicket det här fotot togs. Så länge jag lever kommer jag ALDRIG glömma den känslan... känslan av att gå i mål. Att lyckas.



Om någon för fyra år sedan sagt till mig att; Hey... om några år kommer du ladda för fulla segel mot ett VM i thaiboxning.... vi kan väl säga att jag inte hade trott på den personen.

För fyra år sedan var jag som sagt HELT otränad. Eller ja. Jag jobbade lite extra i ett stall och red endel... men jag var lite tjock och det var helt galet jobbigt att gå uppförsbacken ifrån bussen. Jag spelade dataspel och åt för mycket chips och choklad. Korta historien är att jag var i ett förhållande som var allt annat än bra... hade jag stannat där så vet jag inte om jag funnits idag. Det var såklart hundra andra saker som spelade in, men jag tror att det var en stor del av vad som var fel...

Så... egentligen för att få något annat att tänka på, så bestämde jag mig för att testa något nytt, och för tre år, sju månader och sju dagar sedan gjorde jag mitt allra första thaipass.



Jag kommer nog aldrig glömma mitt allra första pass. Jag var helt sjukt nervös och fullständigt övertygad om att alla skulle vara jättevältränade 18-åringar, och att jag som hade hunnit fylla 24 och ett halvt skulle vara hopplöst sämst på allt och dessutom antagligen åka på mest däng av alla...

Första passet fick vi öva raka slag i varandras händer, och jag kommer ihåg att jag tyckte att det kändes helt sjukt onaturligt och konstigt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det inte kändes som att det var mina händer som slog liksom. Sen fick vi köra rundsparkar på stora röda mittsar. Jag tror det var då jag blev förälskad... för om slagen kändes fel och onaturliga... så var sparkarna och knäna dess raka motsats.

Hela första terminen hade jag helt gruvlig träningsvärk... VARJE dag. Vi tränade måndagar och onsdagar, och det innebar att på tisdagen vaknade man och hade träningsvärk. På onsdagen vaknade man med ytterligare lite värre värk... och då var det dags att köra igen. Torsdag och fredag efter detta var inte att leka med... under helgen började man lirkas loss en aning, lagom tills måndagen när man började om igen :D

Nånstans på mitten av första terminen började jag köra privatpass för Jonas Jensen, en av mina dåvarande tränare. Första passet jag körde för honom, sa jag att jag ville gå SM. För mig då var det inte så viktigt hur det gick eller så, utan bara att jag ville kunna veta för mig själv att jag någonsin gått ett SM i en sport... dessutom i thaiboxning. Det här var långt innan min första match, så egentligen hade jag inte en aning om vad jag pratade om... men jag hade bestämt mig för att om man går ett SM, då har man gjort något speciellt. Något som ingen nånsin kan ta ifrån en.



Tre år och två dagar efter mitt första nybörjarpass stod jag i Östersund, öga mot öga med den regerande världsmästaren i thaiboxning. Jag har aldrig varit så fokuserad i mitt liv som när jag gick upp i den ringen... jag hade hört både det ena och andra, och jag hade verkligen tränat ihjäl mig... kanske i och för sig inte lika mycket för att vinna som för att överleva :P

Men jag vann.

Ibland går jag och tittar på den bara för att försäkra mig om att den faktiskt är kvar och att jag inte bara inbillade mig alltihop...



Nu är det dryga två veckor till jag åker till Ryssland för VM. Och det låter säkert väldigt märkligt... men en liten del av mig skiter fullständigt i hur det går. Jag är bara helt sjukt tacksam för allt jag fått uppleva de här senaste åren. Allt jag fått klara av och ta mig igenom. Jag är en HELT annan person idag än jag var för fyra år sedan. Kanske på gott och ont...

Men ett är säkert, att hur det än går i framtiden kan INGEN ta det ifrån mig, att jag sa att jag skulle gå SM... det tog tre år. Sedan stod jag där.

Bakom mållinjen....

Hejdå Bosön :(

Sista passet avklarat. Lite lugnare idag... men ändå totalt nio ronder sparring - med armbågar. Sen clinch... fyra ronder tror jag vi körde. Tyckte det släppte lite idag på sparringen. Fortfarande runt en miljon saker jag gör fel heeela tiden. Men små, små detaljer ramlar på plats hela tiden och det känns som att den här helgen har varit väldigt nyttig för mig. Framförallt att jag har fått lov att testa att lägga in armbågar i mitt game. Jag har fått köra en del armbågar på mittsarna för Anders och Jens och förvånansvärt mycket från det har jag faktiskt kunnat plocka fram nu i sparringen. Riktigt roligt :)

Något annat som också är väldigt kul är att vissa saker jag inte riktigt förstått i clinchen (och sparringen) också börjar falla på plats för mig. Antagligen mycket på grund av att armbågarna kommit in, men också genom att jag fått chans att träna lite mer nu med Anders och Jens.

Ser mycket fram emot terminsstarten på FMT imorgon :) även om jag nog får ta det lite lugnt... börjar bli lite sliten i kroppen nu efter all sparring.

Kommer sakna stället typ sekunden jag lämnar det... men ska ändå bli riktigt skönt att få komma hem igen ;)

Sparring, sparring, clinch, sparring, clinch...

Det är ungefär vad dagens träning med Jörgen Kruth erbjudit :)

Jag gjorde ett lite halvskakigt pass imorse. Det var väldigt mycket sparring och lite mitts... Var ganska spänd på sparringen och det var ganska så många ronder. Mittsarna var inte så mycket bättre...

Eftermiddagen var bättre. Det var lite hårdare sparring och ganska så mycket clinch... all sparring och clinch här kör vi med armbågar och det är helt sjukt kul.... det blir väldigt mycket mer "på riktigt" och ger en helt ny dimension till sparringen och clinchen. Jörgen gick även igenom en hel del tekniker med armbågar och det var mycket användbara tankar. Bra pass.

Börjar bli lite mosig efter tre ganska tuffa pass och lite extra löpning för min del så blir tidigt i säng idag tror jag så jag kan göra lite nytta imorgon med :)

Eeelbow!

Första dagen här på Bosön bjöd på armbågsseminarium med en thailändsk tränare. Bra pass där vi körde lite basic armbågar framförallt i clinch. Ganska likt så jag kört för Anders och Jens nu det sista och hur vi brukar köra på passen på FMT.

Efter det körde vi fri clinch med armbågar i 10min. Jag som inte clinchat seriöst sen maj fann mig lyckligt med en kille som så att säga inte tog hänsyn till att jag är tjej... Grymt :-D tänkte jag och fick brötat ur mig rätt ordentligt...

Imorgon ska det vara träning med Jörgen Kruth... Gode gud. Hur ska det gå? :-P

Fruktfrukost :)

Något jag verkligen tycker om är söndagsfrukostar. Eller ja. Alltså, jag vet ju att idag var det torsdag. Men oftast är jag och Mikael (han som står ut med att leva med mig) inte lediga så särskilt många morgnar ihop. Oftast är det någon av oss som jobbar.. eller så har vi bråttom iväg och träna. Men idag var det vilodag... så vi kunde faktiskt sitta ner mer än fem minuter och äta tillsammans :)

Så idag lekte vi söndag... jag passade på och skära massor med grönsaker och frukt och kokade ett par ägg... Jag håller ju på och förbereder mig inför VM. Och en del i detta är att knöckla in sig i en viktklass som vid något svagt tillfälle kändes lämplig... Så man kan väl säga att smörgåsarna och vaniljyoghurten är Mikaels :D men det jag kanske förlorar på smörgåsarna tar jag igen i frukt och saltgurka! Plus att jag egentligen inte tål bröd så bra :P så det gör inte så mycket...

Till frukost tar jag också Body Science zinktillskott. Det ska vara bra när man tränar hårdare. Har just börjat med det så får se vad det ger för effekter :)

Sen efter det fick vi faktiskt kommit oss iväg till stranden! Helt underbart var det.

I helgen är det landslagsläger på Bosön i Stockholm. Och jag ska dit... känns både förväntansfullt, nervöst och helt sjukt. Ska bli en stor, stor ära för mig att få lov att träna med så fantastiskt duktiga boxare och tränare. Hoppas på att kunna hänga med på det vi ska göra och jag vet redan att jag kommer lära mig mängder bara av att få vara med.... ska försöka fota så mycket som möjligt till bloggen :)

Nya sponsorprylar :)

Ny månad - nya presenter :D Najs.

I och med att träningen börjat tuffa igång lite mer och mer nu inför Ruuussia så for jag inom MM-Sports idag och plockade upp lite grymma vitaminer och dylikt som jag tror kommer vara bra för mig. Lite multivitamin, och extra zink. Jag tar redan magnesium, och det tycker jag funkar sjukt bra mot träningsvärk, småkramp som man kan få av att träna mycket... mjölksyra och så sover jag lite bättre när jag får i mig extra magnesium. Så ska bli intressant att se om jag märker av något av zink-tabletterna :)

MM-Sports har förresten en riktigt fin tävling just nu:

Det är jätteenkelt att vara med, man bara går in på deras Facebooksida, letar upp bilden och följer instruktionerna där. Det är helt gratis att vara med och de lottar ut 10(!) paket :D sjukt värt.

Grocery shopping och kalas :)

Det är antagligen inte så många som vet det... men innerst inne i mig bor det en liten tant. Jag har hemliga intressen såsom långkok, småkaksbak och jag fullkomligt älskar handbroderade dukar och plottrigt julpynt. Och thaiboxning då.

Hursomhelst. I detta ingår en lite särskild fascination för stormarknader. Min favoritaffär är Ica Maxi, men jag har inte råd att handla där så jag får hålla till godo med Willys. Just det, did i mention... jag är INTE snål. Jag är prismedveten! Som sig bör för en tant i min ålder. Hmmpf.

Anledningen till att jag gillar stora affärer är att det finns så mycket saker :D och i så fina färger... det finns mängder med frukt och grönsaker. Hundra sorters bröd. En miljoooon olika ostar... ägg, flera mejeridiskar... oftast en hel vägg full med bara yoghurt, mjölk och fil :D sen finns en hel skog med olika sorters toalett och hushållspapper, alla sorters schampoo... min favoritsort med fryst broccoli... Ja, listan kan göras mycket lång med vad som är bra med stormarknader ;)

Sist handlade jag massor med fruktmat :D

På onsdag fyller jag år... så i lördags hade jag lite kalas här hemmavid :) bjöd bland annat på en typ "fransk" potatissallad som jag tycker blir jättegod:

I den har jag:

Potatis, helst färsk
Haricort vertes (frysta), eller vanliga gröna bönor.
Rödlök
Rädisor (men i den på bilden hade jag paprika istället)
ev. Kapris om man vill

Koka bönorna, och potatisen och dela den (jag har kommit på att man också kan dela den innan man kokar så går det fortare att koka, och man slipper dela sjukt varm potatis :P). Låt dessa svalna och hacka eller skär rödlöken och rädisor (paprikan). Varva i en stor skål.

Dressing:
Äpplecidervinäger
Olivolja (kan faktiskt uteslutas)
Dijonsenap
Flingsalt
Svartpeppar
Chiliflakes (om man vill)
"Provencalska kryddor", ngn slags örtblandning jag hittat på affären...

Blanda dressingen och häll den över salladen :)


Kalaset blev jättemysigt och jag fick grymt fina presenter :D En del av dom kommer ni garanterat få läsa om här på bloggen... tillexempel min nya, jättefina GPS-klocka och min WOKPANNA som jag fingrat på VARJE gång jag varit på Ikea dom senaste typ två åren :P