Sjuk, och sen frisk och sen SJUK.

Igår var jag på jobbet! Jag kände mig ändå rätt fräsch och tänkte att äh, nu kör vi... var sjukt pepp på att komma igång med träningen och jobbet och allt...

MEN ACK så jag bedrog mig. Dagen gick väl bra... men ATT jag fick plikta på kvällen och natten sen. Jag kan ha sovit ända upp till tre eller fyra timmar tror jag mellan feber/frossa-topparna. Funderade allvarligt på att typ amputera halsen för att komma undan smärtan.

Så idag gick jag inte till jobbet. Jag gick till vårdcentralen.

Hurr... vårdcentralen. Jag har en särskild aversion mot just vårdcentraler. Stora sjukhus och till och med akutmottagningar går bra... även om man får vänta tills Jesus återvänder. Det känns uppdaterat, professionellt och läkarna är iaf bra på att fejka att de vet vad de gör. Men vååårdcentraler... bläsch. Den jag hade när jag bodde i Kortedala var GRYM. Aldrig en fråga om att de inte trodde på en eller förminskade en när man kom gnyendes eller inte ville hjälpa en med allt de kunde. Sjukt smart läkare hade vi med. Men det enda som är bra med den jag går till nu är att de har drop-in utan tidsbokning hela dagen. DET är faktiskt bra. Fast det hade de på den gamla med... så eeh, ja.

Hursomhelst. Tanten i kassan tittade på mig med stoora ögon när jag förklarade mina symptom och sa bara "Ojdå. Du skulle kommit tidigare! Så illa ska det inte behöva bli". Läkaren sa "Gurgla dig med ljummet vatten med salt i". WTH?? Har jag just genomlidit natten från helvetet för att få rådet att gurgla mig med saltvatten??

Naiij. Penicillin, sa jag. Inte saltvatten.

Så nu ska jag bara bli frisk. Och SEN... sen ska jag träna :)

Sjuk = chokladpudding

Jag är sjuk. Och jag har så tråkigt att jag till och med fotar min mat.

På bilden förevisas min frukost, vilken bestod i chokladpudding av MM Diet Fuel som när man vispar den med för lite vatten förvandlas från ett torrt och tråkigt pulver till världens godaste protein-chokladpudding. Helt episkt. Och eftersom jag är knäpp så gillar jag att äta den med yoghurt. Och banan.

Jag tror jag ska äta samma sak till middag.

Plötsligt händer det ;)

På måndag öppnar min älskade Mikael dörren till en annan del av livet. Då gör han första dagen på en fem veckor lång introduktion till sitt nya jobb. Och om man säger såhär... det är inte vilket jobb som helst ;)

Ni som känner oss (honom) vet att han så sent som i januari checkade ut från SMO-utbildningen på Sandö och blev färdigutbildad brandman. Och nu i sommar går han på ett sommarvikariat som rökdykare. Helt sanslöst. Det är typ heeelt omöjligt att få jobb som brandman, ännu svårare som helt nyexad. 150 sökande hade de... till 25 platser... Men imorgon börjar han. På sitt drömjobb...

Fucking hell - min kille är brandman :D

Och du är så sjukt värd detta Mikael - du har jobbat och slitit som ingen annan för det här. Du har FÖRTJÄNAT det. Varenda sekund. Du kommer vara helt fantastisk och du ska veta att jag kommer tänka på dig... jag är alltid på din sida.

Visst. Det är "bara" ett vikariat... men jag är fullkomligt övertygad om att de behöver ungefär en utryckning för att inse att de aldrig vill släppa iväg honom igen. Det finns INGEN jag hellre skulle vilja ha bredvid mig när något händer. Inte en chans. Hans typ för-, mellan- och efternamn är stabil, sansad och noggrann. Kanske därför vi kompletterar varandra så sjukt bra *ahem* eeeh. Ja.

Det finns dock en liiiiten, liten nackdel med allt det här... det är att det jäkla jobbet är i Stockholm! Japp. Så i helgen har jag roat mig med att först brumma upp i vita bilen med honom och hela, stoora väskan. Lämnat av honom i en andrahands-lägenhet i Hässelby... och brummat hem igen. Ensam :/

Aja. Skitsamma. Det fixar sig.... SJ och flygbolagen ska ju också leva eller? Bah.


MEN. Idag cashar ändå in som en helt grym dag! Jag har nämligen fått hyfasat välbekräftad info om att det blir ett EM i thaiboxning iår ändå! Det ryktades en massa om att det inte skulle bli något... att ingen ville arrangera osv. Men nu idag gick IFMA Europa ut med att Portugal håller EM 23-29 juli och det känns helt sinnessjukt bra. Det har varit lite tyst på matchfronten ett tag... vilket har varit väldigt, väldigt skönt först, men nu det sista har det börjat klia i knogarna och slåss-suget har blivit mer och mer för varje dag. Jag ska verkligen träna IHJÄL mig den här gången.... inte för att jag nånsin kommit oförberedd till en match... men den här gången... den här gången kommer jag vara bättre än nånsin. Starkare, hårdare, snabbare. Shit vad roligt det ska bli.

Nu kör vi. Catch me if you can ;)

Tills döden skiljer oss åt.

Det går bra nu.

Träningen känns riktigt, riktigt rolig igen. Saker som jag varit rädd för innan... skrämmer mig inte lika mycket längre. Sånt jag hatat och skytt som pesten länge nu känns sakta, sakta helt okej igen.

Det är saker på gång i mig... jag känner det. Säkert lika delar inbillning som önsketänkande... men tänk om de där små, små sakerna jag känner nu, fortsätter att växa... blir större och tydligare för varje pass...

Jag blir smartare, starkare, stabilare för varje dag som går. Och ändå känner jag så tydligt att det finns SÅ mycket mer. Håller jag ihop det här... så blir jag bättre än jag nånsin varit... Jag kommer ta mig till en helt ny nivå. På riktigt.

Sparringen ger mig sjukt mycket just nu. Och nivån på sparringen i vår tävlingsgrupp på FMT är helt fantastisk! Jag kan inte nog beskriva hur värdefullt det är att ha tillgång till så strukturerad och genomtänkt träning som vi får.

Anders, min ena tränare... har väldigt speciella tankar om kampsport och livet i stort... och lite egna tankar och idéer som man inte fattar ALLS. Till en dag.... när allt helt plötsligt blir helt självklart. I slutet har Anders ALLTID rätt. Fråga mig inte hur det går till... men den mannen ser rakt igenom ALLT. Helt unikt. Helt, helt fantastisk. Han har lärt mig saker jag kommer bära med mig i resten av mitt liv.... gjort mig till en helt annan person, inifrån och ut. Jag har en mental styrka, och lugn idag som till stora delar kommer rakt från honom. Jag har honom att tacka för SÅ mycket.

Jens är vår strateg. Har har ett sinne för teknik och detaljer av sällan skådat slag.... han kan säga saker i stil med att... "Mjaaaah... vinkla foten 1 milllimeter mer till höööger... sen böjer du ihop knäleden 5 grader mer...." PANG. Så sparkar man folk in i väggen. HELT sjukt. Och jag fattar inte ens hur han ser sånt... Jens coachade mig till mitt VM-guld. Han har stått i mitt hörn på nästan alla mina fullkontaktsmatcher... och det är ingen vars coachning jag litar mer än på den Jens ger.... Jag har ALDRIG ifrågasatt något han sagt till mig på match. NEVER. Han har alltid rätt. Han ser allt. Så sjukt imponerande.

Och sen har vi de viktigaste av alla.... vi som slåss, tränar, sliter i varandra, håller mittsar, lyfter vikter, bryter ihop, kommer igen och blir fantastiska tillsammans. Det är som att komma hem. Ni är HELT fantastiska. Vad vore vi utan varandra? Så mycket jag lär mig av er varje gång. Så mycket ni ger och stöttar... många av er har varit med mig hela vägen... från mina första, stapplande nybörjarträningar... till idag. Det är stort. Sjukt stort.

Dagens låt, dagen till ära: Petter - Tills döden skiljer oss åt 

Ses imon :)

Sparring-fetisch running loose :D

Just nu är det svinkul att sparras. Så ikväll tvingade jag mig in på kickboxarnas sparringpass ute hos Björn. Jag var bara TVUNGEN att visa hur BRA jag tycker jag har blivit i sparring. Smart och stabil och listig liksom... så jag beställde filmning och specialcoachning som ett stolt barn som täljt en ljusstake i slöjden!

Men det slår ju ALDRIG fel att jag aaaalltid ska få dom här infallen på sämsta möjliga tillfälle - självklart prickade jag in sista "matchsparringen" innan turneringen till helgen... som ALLA kickboxarna ska vara med i. Light contact, high kick...

oooh... poopie :(

Jag erkänner. Jag är kanske inte den rappaste boxaren i världen. Jag är mer stor, bufflig och tung. Och lägger tok-tunga knän och är allmänt sjukt jobbig.... det är lite min grej.... när jag är i form! *ahem*

Om man tänker sig raka motsatsen... man får inte köra low kicks. Man får inte köra knän... man får inte clincha... Och hela poängen är att hinna panga varandra i huvvet med fötterna så många gånger man bara kan på två minuter. Så har ni LCHK kickboxning. Som vi körde idag. ÅH. HERRE. GUD. Vad stryk jag fick :D hahaha. Helt, gaaaalet. Helt sjukt nyttigt med. Men GALET. Alltså. Jag kunde bara garva åt alltihop. Som en säl på land. Som leker kull med geckos. Vafaen liksom! Dom pangade sju gånger. Jag pangade en. Dom pangade tio gånger - jag missade :D

MEN! Det var SÅ kul. Skit i att jag nog förlorade med 100-40 i träffar... det var grymt kul och inspirerande att se hur deras lösningar på olika situationer skiljer sig från mina. Hur de tänker och hur de jobbar.

För egentligen var just precis det som jag ville visa idag... Jag har blivit så mycket självsäkrare i sparringen sedan jag började hos Björn. Fastän vi inte ens övat på det. Och stabilare... och mer träffsäker. Jag vågar få stryk och misslyckas... vågar fundera och försöka. Vågar utvecklas.

Det är fortfarande sjukt mycket kvar för mig att jobba på. Men jag KÄNNER att jag blir BÄTTRE. Hela, hela tiden. Och det känns helt fantastiskt... som en vacker gåva. Som jag alltid kan bära med mig.

Överallt.

Det bästa jag har gjort.

Workshop på Nordic Wellness

Igår var jag på Nordic Wellness (fd. Sportlife) på Backaplan och höll thai-workshop i deras boxningsring de har därute, på deras stoora årliga träningskonvent. Gymmet därute är verkligen heelt enormt!
TRE våningar med verkligen ALLT - massa gruppsalar, alla maskiner man kan tänka sig... bra friviktsavdelning och som sagt en boxningsring.

Konventet igår var verkligen påkostat, med utställare, gratis prover av allt möjligt, mässpriser på ett grymt klädmärke - MXDC, som jag tyckte var riktigt, riktigt schysst faktiskt. Och så en massa special-klasser, föreläsningar och event.

Foto: Sanne Skog Kristensen

Jag höll två omgångar thaiklasser i ringen med fokus på grundläggande teknik, balans, hitta trycket i slagen och idrottsspecifik fys. De som var med var på alla nivåer, från att aldrig kört boxning alls, till OS-satsande brottare, tävlande kampsportare och Nordic Wellness instruktörer i box och andra klasser.

Det blev två intensiva, fartfyllda pass... och OJ vilken succé det blev :D Blev nästan överväldigad över hur bra feedback jag fick! HUR kul som helst!

Upplägget blev helt grymt uppskattat, och det var flera som kom fram efteråt och tackade så hemskt mycket flera gånger för ett mycket givande och inspirerande pass. Fick även höra att jag spridit massor av aha-upplevelser och att jag förklarade och lärde ut på ett mycket pedagogiskt sätt - sjukt kul eftersom det ju som sagt var fullt med instruktörer på plats :)

Kan inte nog säga hur glad jag blir över att det blev så lyckat, och att deltagarna tyckte att det var SÅ givande. Något som jag prioriterar väldigt högt, är att försöka skapa en positiv, lekfull och avslappnad miljö runt mig och att GE av mig själv, bjuda på mig själv...

Att få lov att inspirera och göra skillnad... att få se det DÄR ögonblicket i blicken på någon... när bitarna faller på plats - helt magiskt.

TACK ALLIHOP!

 

Galen helg på Kampsportsgalan

Foto: Hamid @SB&K

 Förra helgen tog jag min man och min väska... och for upp till den stora huvudstaden för Kampsportsgalan.

Och vad är väl en bal på slottet?? Det vart en HELT fantastiskt vacker kväll inne på Berns, där jag fick den stora äran att ta emot inte mindre än två priser - både "Årets genombrott" och "Årets mästarinna".

En helkväll som hette duga och som vi nog kommer bära med oss läänge i minnet. Sen att det tog mig en vecka och en påskhelg att komma över chocken tillräckligt för att skriva om den - det är en helt annan sak ;)

Men innan jag låter bilderna tala för sig själv så vill jag bara bjuda på ett utdrag ur mitt tacktal:

"För Sverige, står det på mina numera två SM-guld därhemma... Den största äran av alla, är att stå där... högst upp på pallen, med den svenska flaggan runt axlarna och representera vårt land.

Jag vill rikta ett stort tack till Fighter Muay Thai och August Wallén för att ni gav min chansen. Jag vill tacka Jens Fredholm för att du trodde på mig, Anders Eriksson för att du lärde mig det största av allt
- att se mig själv i ögonen.

Och Mikael... du är den viktigaste av alla. Utan dig är jag inget."

Det går inte att beskriva hur sjukt liten man är utan alla er... alla ni som supportar, stöttar och hjälper. När jag tog emot mitt andra pris för kvällen tackade jag de som varit med mig från allra, allra början -mina två fina systrar och min mamma... ni gör alltid ert bästa. Det är ni som gjort mig till den jag är idag och jag älskar er något enormt.

Jag vill också passa på att tacka mina sponsorer - 

MM Sports och Nordic Wellness för utrustning, kosttillskott och allt sånt där en slitande kampsportare behöver :)

Oh well... jag lovade bilder :) Här är MIN (dock mycket snabbspolade) version av kvällen...

Lite snacks på rummet sådär...

Transport med stil!

Coola barn åker coola bilar - frågor på det?

On the inside... Limo genom Stockholm

Årets Mästarinna!

Vackert, vackert på Berns.

Stilig som få ;)

Fantastiskt slut på en magisk kväll..

 
För lite fler (lite finare kanske :P) bilder, kika in här:
http://www.budokampsport.se/nyheter/2013/4/vimmelbilder-fran-kampsportsgalan

Här finns fler riktigt fina bilder:
http://www.fightplay.tv/nyheter/mma/kolles-mandagskronika-kampsportsgalan-2013-och-bokslapp/

Och en liten high-light film där man bland annat kan se mig ta emot mina priser (dock inget ljud):
http://www.fightplay.tv/nyheter/mma/exklusiv-video-highlights-fran-kampsportsgalan-2013/

Artikel och kort intervju med mig:
http://www.budokampsport.se/nyheter/2013/2/jennifer-osterlin-ensam-dubblevinnare-pa-kampsportsgalan

Nyhet och alla pristagare:
http://www.budokampsport.se/nyheter/2013/6/arets-pristagare-kampsportsgalan-2013