EM-GULD!

Det är alltid en lika märklig känsla efteråt. Som att man levt i en bubbla, i en helt annan värld och tid och helt plötsligt dimper rakt ner i verkligheten igen. Söndagen och gårdagen var bara som ett löpande band av händelser... direkt från matchen till middagen, sen till efterfesten och så till flygplatsen utan att passera sängen :D Somna som en säl på planet och mötas av min älskade familj på flygplatsen, med TV-reporter hack i häl. Inslaget på sena Västnytt sändes lagom till att tvättiden var slut, nästan alla blöta kläder var upphängda och den sista goda vännen precis stängt dörren.

Kolla gärna det knappt minuten långa klippet direkt från Landvetter :D
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/blev-varldsmastare-efter-fyra-ar

Jag vet knappt vart jag ska börja. Plockade precis ned mina nytvättade matchshorts, som (i vanlig ordning) fortfarande luktar liniment genom tvättmedlet. Och för en sekund var jag tillbaka där i Portugal, på arenan i Lissabon. I ringen. Sekunderna innan domaren sätter igång min EM-final mot finska Heidi Björklund.

Och vilket krig det var.

I matchen mot Tjeckiskan var jag ganska nervös. Det var min första match sedan januari, och jag tvivlade nog lite på mig själv.

I finalen var det med ett helt annat mindset jag gick upp i ringen. Jag visste att min enda chans var att gå all in i alla ronder. Hon skulle vara duktigt sugen på revansch sedan Ryssland när jag satte en lowkick som gjorde sönder hennes ben så de bröt matchen efter bara drygt halva första ronden.

Så med Jens "När jag säger till - bit ner i tandskyddet, fram med pannbenet och bara gå in och attackera allt vad du har" i ryggen så gick jag upp för stegen och in i ringen.

Fram tills dess hade det varit en helt sinnessjuk dag.

Det började med att min match flyttades från nummer 8 till nummer 15. Fair enough. Två timmar räknar man då ungefär. Efter runt 4,5 timmars förseningar, inklusive hastigt inslängda prisceremonier mitt mellan matcherna, sittstrejk i ringen av Vitryssland, ännu mer framflyttat matchnummer, ringbyte, ringbyte tillbaka och ringbyte igen så klev jag äntligen över repen.

Jag ska ärligt erkänna. Det var nog en av de tuffaste matcher jag gått. Och samtidigt den roligaste. Jag fick uppleva att de saker vi tränat på kom ut! Jag hade ett helt annat mentalt lugn och fokus än vad jag haft nånsin tidigare.... och jag lyckades väldigt bra med energidisponeringen över de numera tre minuter långa ronderna. Jag var lite orolig för det innan... att jag inte skulle orka. Två minuter kan man göra på ren vilja. Tre minuter är INTE samma sak.

Att jag lyckades hålla mig lugn i huvudet tror jag var den största anledningen till att det var hon som var tröttare än jag i sista ronden, att jag hela tiden orkade komma tillbaka. Ligga liiiite över hela tiden. Hade jag inte haft det lugnet. Den beslutsamheten med mig... så vet jag inte hur, eller om det hade gått det där. För ett halvår sedan hade det nog inte slutat på samma sätt.

Vissa delar av matchen minns jag helt tydligt och klart, medans jag inte kommer ihåg andra saker som Jens sa efteråt hände, och att jag gjorde. Jag tror att matchen ska finnas på film, och det ska bli jätteroligt att se den. Det är inte alltid känslan jag har från en match stämmer med hur det såg ut från kanten.

Men det jag minns är att jag såg fler luckor än vad jag gjort innan.... jag tänkte mycket mer. Försökte variera mig. Time:a sparkarna... game:a med henne. Samtidigt som det är SÅ mycket jag känner som är påväg.... som inte riiiktigt vill komma ut än.

Jag känner att för varje match så blir jag en bättre boxare. Det är en HELT fantastisk känsla... jag är LÅNGT ifrån så bra jag kan bli. TÄNK den dagen när jag har mognat tillräckligt. När allt det där jag har inom mig kommer ut. När allt stämmer....Tänk när den dagen kommer... Jag vet att det kommer hända. Och jag ska nöta och träna, envisas och slita. För jag ska få ihop det här... en dag ska jag få ihop det.

Jag vill skicka ett stort, stort tack till Jens Fredholm, min klippa och mästerstrateg i hörnet. Utan dig och allt slit och timmar du lagt på mig, hade jag aldrig varit här där jag är idag. Det går inte att beskriva hur tacksam jag är för det. Jag hoppas att du kommer fortsätta vara där vid min sida under många, många matcher och mästerskap som kommer!

Stort, stort, stooort tack till alla mina fina vänner och träningskamrater på Fighter Muay Thai. Och tack till August Wallén för stöd och hjälp därnere och här hemma.

Och till Björn Rhodin: Det har inte gått en DAG sedan jag först började komma till er på Westcoast4 som jag inte tackat gudarna för att jag hittade er. Du har vänt upp-och-ner på allt jag trott var sant. Visat mig nya vägar. Fått mig att fullkomligt sparka in dörrar jag knappt ens vågat glänta på innan. Du är den som utmanar mig till gränsen av min förmåga... och plockar upp mig när jag inte orkar.

Du har fått mig att lita på mig själv, att tro på min mentala styrka och inse att jag kan bli precis vad och hur JAG önskar. Jag vet att du alltid, alltid, alltid är där. Vad det än är. När det än är. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - det här är det bästa jag gjort. Och det blir bara bättre och bättre... och vi har bara börjat.

Här kan ni förresten läsa en blänkande färsk artikel om mitt senaste halvår... ur Björns synvinkel: http://www.westcoast4.se/portfolio/att-f%C3%B6r%C3%A4ndra-en-v%C3%A4rldsm%C3%A4stares-kropp-17682211


Tack mamma, systrar och Anna för att ni alltid finns där. Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som har er.

Men ändå så är det så.. att det finns en person, som är med mig... alltid i allt. Du bär mig och lyssnar, står ut med mig när det är tungt och gläds ikapp med mig när det går bra. Du står vid min sida och peppar mig när jag som bäst behöver, torkar mina tårar när livet blir för mycket. Jag älskar dig så mycket. Tack för att jag får ha dig med mig <3 Mikael... du är mitt allt.

 

Breaking the ice med en vinst i semi!

Dagens motstånd var ungefär exakt som jag förväntat mig. Stabil, teknisk, duktig boxare med stenhårda sparkar. Kanske hade jag dock en version av henne i mitt huvud som var ytterligare lite bättre, starkare och stabilare än vad hon verkligen var. Vilket kanske var tur...

Jag var nervös inför idag. Dels var min senaste match SM-finalen i januari, dels har jag tränat på ett helt annat sätt sen dess. Mycket mer explosivitet, styrka, stabilitet och snabbhet. Korta pass snarare än de långa jag är van vid. Fokus på kraft och inte uthållighet.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte om det syntes så särdeles stor skillnad. Men jag kände det. Jag tänkte på det, explosiviteten. Att game:a med henne. Lite framåt, lite bakåt... svara med spark. Men det ville inte riktigt komma ut. Men det finns där. Och jag ska hitta det... förr eller senare. Idag var det i clinchen jag vann över henne. Där var jag större och starkare.

Just nu sitter jag halvvägs i sängen. Ska bara köra lite el på låren, så är de som nya tills imon. Då möter jag finskan som jag gick finalen i VM mot. Den gången vann jag. Hur det går imorgon får vi se efteråt. Det enda jag vet är att NU är det all in och no mercy om jag ska ha chans på det här...

Dan före dan!

Dagen innan fightday. Det betyder vila och de sista justeringarna av vikten. Passade på att ta en sväng in till Lissabon centrum med Jens och några andra ur landslaget. Så sjukt mysig stad!

Hittade en riktigt fin Indiana Jones-väska som viskade till mig... "kööööp mig... ta med mig hem :) köööööööp mig". Så vad kunde jag göra liksom? Bara att betala och se glad ut :P

Imorgon möter jag Martina Jindrova från Tjeckien. Vi har sett henne, och hon är kortare än mig. En snabb googling gör dock gällande att det inte är nån duvunge som går upp i ringen mot mig. Hon har bra balans, tung boxning och snabba sparkar. Det är bra. Jag är inte här för att gå enkla matcher. Jag vill möta de bästa i världen, och en av dem möter jag imorgon.... ingen tvekan.

Men det är inte bara hon som har både ett och två ess i ärmen... Jag vet helt ärligt inte hur det kommer gå, det är en riktigt duktig boxare jag möter. Det enda jag vet.. det är att imorgon, match 9 i ring C så blir det åka av. DET lovar jag ;)
 

I väntans tid...

Jag vill inte erkänna det. Men jag går och väntar varje sekund nu. Försöker släta över det och glömma tankarna genom olika sorters förströelse - som till exempel en shoppingtur i det kanonfina shoppingcentret rakt över gatan från arena.

Sjukt bra var det. Fick köpt både skor och finkaffe!

Jag är ju på en diet... och behöver vitaminer. Så valet av dagens lunchställe var helt enkelt mycket enkelt.

Efter avslutad shoppingtur (jag fick använda arga rösten på mig själv för att jag skulle komma därifrån ;)) så traskade jag över vägen och in på arenan. Kollade på vad som kändes som ungefär tusen matcher. Vissa riktigt, riktigt inspirerande. Försökte få en överblick på vad det verkar som att poängdomarna premierar och hur fort och för vad ringdomarna bryter. Det är alltid lite gambling med vilken ringdomare man får... vissa låter en clincha i 0,5sekunder blankt :D medans andra låter en stå och brottas i tid och evighet. Efter ett tag får man ett litet humm om vilka som gör vad. Sen är det bara att försöka anpassa sig.

Jag försöker hålla mig mentalt lugn de här dagarna som bara ska avklaras, för att inte bränna massa mental energi i onödan. Men när kvartsfinal-matchen i min viktklass gick, kom det både den ena och den andra tanken över mig.

Det är nog dags nu... Nu är det min tur att kliva upp för den där trappen igen. Över repen. Och in i mitt rike...

Två dagar kvar.

Invigning och första matcherna för Sverige!

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Har fått reda på att jag med största sannolikhet inte går match förrän till helgen, och då möter jag Tjeckien i första matchen, så har mest hängt lite vid poolen... tränat lite, och tog en tur bort till arenan och kollade lite matcher och invigningen.

Jag tycker om att få "tjuvkika" lite på arenan nån dag innan jag ska dit och fightas. Få se ett par matcher... lukten av liniment och den klassiska thai-musiken gör något med mig. De som fightas förstår. Kanske man kan likna det vid att komma hem. Det är i vart fall en väldigt specifik känsla som kommer till mig...

Invigning med Portugals premiärminister på läktaren! Coolt.

Resultatet av första dagen matchvis vart att Johanna Rydberg vann mot Spanien, Linnéa Larsson vann mot Cypern. Men Johan Herö åkte tyvärr ut mot en sjukt duktig Polack.

Till lunch (idag kör vi inte i kronologisk ordning ;)) så velade jag och Jens iväg ut bland de lokala smågatorna. Antagligen såg vi ut som turister redan på ungefär 500 meters håll, så vi blev infångade av en kille på gatan som frågade "You want eat? Eat??" - "öööh, yess?" svarade vi lite svävande varpå han berättade att han visste ett ställe med jättebra mat! "This, over here... not this, not second... number three". Ah. Tredje till vänster ja...

Vi fick efter en stunds hagglande fram en platta jättefint kött med pommes och ris till Jens. En sjukt god espresso med liiiten, liten skvätt mjölk och en cola zero till mig. Ganska så lokalt ställe kan man säga ;) Att hitta sånna "äkta" matställen är typ det bästa jag vet.... Ajuste... alltihop plus två drickor till Jens - 7,5 euro. Klart prisvärt?

Dock är jag rädd att priset för "dagens lokala upplevelse" går till den här babyn:

Japp. Ananas/Kokosnötsjuice - light. Awesome ;)

Invägning!

Vaknade på med 1,3kg över vikt imorse. Åt middag och drack innan jag la mig, så det var helt enligt planen. Kände mig stark och fräsch, så drog på svettdräkten och gick och körde plattor med Jens i nån halvtimme på gymmet... kändes bra. Checkade av edgen och explosiviteten lite. Var lite däven iom svettdräkten, men edgen ÄR där. Även när jag har två timmar till invägning och inte ätit och druckit särskilt mycket det senaste dygnet... Var väldigt skönt att få den bekräftelsen, och få "ställt in" reglagen lite.

Och kolla vem jag hittade på gymmet! ALLA behöver en vän som är rund <3

Gjorde lite bålövningar tillsammans med min nyfunna vän, körde lite cykel och drack kanske tre munnar vatten. Promenerade hem, hade runt 0,5kg kvar när jag kom till hotellrummet.

In i badkaret och dags för SPA :D Låg kanske ca 45min-1h nånting, svettades fint, blev lite tagen först mot slutet bara... men mådde klart helt ok! Riktigt skönt. Hade dock lite problem med min nya, fina våg som åkte med mig hit - den gillar visst inte ångbastu på samma sätt som jag :D nästa vägning får den nog chilla i hallen medans jag badar... hmm ;)

Den verkade dock återfå fattningen när den fick torka lite och visade på fina 66,8.

Ner till invägningen. och möttes (självklart) av kaoset Allan-ballan. 

Doktorn var inte där. Check-weight-vågen (som man kan prova sin vikt på) var inte där.

 

Kom tillslut ut nån luffig badrumsvåg, testade vikten och ligger på 65,8!? Så tog ett par klunkar vatten, och tänkte att min våg måste ballat ur fullständigt. Men tänkte att det är bättre att vänta.. ifall, ifall.

In på invägning... finns två vågar därinne. Testar ena på 67,2

Helvete! Vad är det här nu? Chansar och väger in (man har tre försök) - 66,8.

Skakig, trött och inte så lite tagen av det ovälkomna spänningsmomentet drack jag mitt resorbvatten, gick och åt lunch och upp på rummet och somnade som en stock :D

Vaknade till liv efter nån 1,5h och insåg att shit - ingen därhemma vet att jag lever o.O Sorry about that guys! Det var lite mycket där ett tag!

Efter det har vi chillat lite vid poolen, var på affärn och handlat lite... och nu precis har vi ätit lite middag, lax och spenat :D gött!

Ska faktiskt iväg en sväng till gymmet nu strax. Köra lite genomblödning/förbränning på crosstrainern. Jag gör hellre så att jag äter lite och sen tränar av mig lite mer... istället för att helt klippa mat och vätska på kvällarna när vi är på turneringar. Känner mig starkare så.

Vi får nämligen inte reda på förrän tidigast ikväll, eller inatt om jag går match imorgon eller ej. Det är lite speciellt. "Alltid redo" får en helt ny innebörd ;) haha. Men det håller en på tårna... och det är samma för alla, så inte mycket att göra. Ska i alla fall bli spännande att se hur många som är i min viktklass... tjuvkikade lite på pappret vid invägningen och såg att det verkar vara bara fyra personer... bättre än ingen såklart, men ändå lite trist och hoppas verkligen alla kommer! Hade vart kul att fått in lite fler matcher. Men det gör inget. Jag får helt enkelt slåss extra mycket de matcher jag får ;)

Garanterat blir det en match i alla fall... för den finska tjejen som jag gick finalen mot på VM är här. Då blev matchen avbruten redan i första ronden efter att jag satte en low-kick på henne som skadade hennes ben. Så hade vart riktigt kul att få gå en helt match mot henne. Hon verkar stark!

Återkommer såfort jag vet mer om lottningen :)

Lugnet före anstormningen..

Idag har varit en dag i lugnets tecken. Inledde med en god ägg, smör och kaffefrukost :D Sedan lite vila och en sväng till gymmet! Körde lite crosstrainer-intervall och cykel med svettdräkten för att få upp värmen och pulsen lite lättare och påbörja att driva ut vätska ur kroppen. Jag brukar egentligen vänta till kvällen innan invägningen, eller ännu hellre samma morgon, med att börja driva vätska. Men denna gången ville jag testa att ta ett ryck lite tidigare, för att ha mer utrymme till mat och vätska under dagen. Tidigare har jag ätit och druckit mycket sparsamt dagen innan invägning. Det har gått bra, men har gjort att jag känt mig ganska trött och svag under den dagen. Jag gillar INTE svag, även om jag vet att jag piggnar till snabbt såfort jag får mat och vätska. Så den här gången tänkte jag testa något nytt.

Efter träningspasset fyllde jag på med lite BCAA och multivitamin, och följde upp med nån timme i solen vid poolen (se bild) och tricket fungerade förvånansvärt väl, ställde mig på vågen när jag kom hem och låg bättre än vad jag hoppats, vilket gjorde att jag har kunnat både äta och dricka under dagen. Fint det :) räknar med att ta runt 1,5-2kg i bastu eller badkar imorgon förmiddag... sen är saken biff... eller jah, biffen blir nog till lunch sen :D

Ikväll har Jens slutit upp också, och vi har inte gjort så mycket mer än registrera oss, shoppat lite vatten och ätit middag. Jo, promenerat en sväng har vi gjort med.

Och JO! Vid middagen i restaurangen såg jag den finska tjejen jag gick final i Ryssland mot. Hoppas hon är i min viktklass denna gången också. Hade vart sjukt kul att möta henne igen.

Nu blir det dock lite tv och godnatt. Imorgon börjar allvaret! ÄNTLIGEN. Då får jag också reda på hur många och vilka som är i min viktklass, och när jag går min första match. GRYMT!

Och titeln ja... den anspelar på att hotellet mycket, mycket snart kommer vara fullständigt INVADERAT av galna landslag från alla möjliga och omöjliga länder, som luktar svett, roffar åt sig all mat, knuffar sig före i köer, gapar, ställer till oreda och är bara allmänt fruktansvärt otrevliga. Inte alla såklart... men tillräckligt många för att jag ska sucka lite inombords bara jag tänker på det... huu.. snälla gör så de inte hittar poolen...

Söndag på riktigt... :D

Ah, alltså... vad kan jag säga? Det kostar att ligga på topp liksom... Insåg precis att jag trodde det var söndag igår. Men det var ju idag. TVÅ söndagar på samma vecka :D win-win kan man säga.

Dagen började med en liten morgonpromenad/joggingrunda tillsammans med Elina för att få igång lite förbränning och rasta av oss lite. Vädret var inte nått super i morse direkt... nästan lite kyligt och disigt. 

Rullade på efter joggingturen med frukost, ägg, smör och osaltad ost - sjukt perfekt! Lite vila på det och plötsligt, sisådär strax efter elva-kaffet så hade solen bränt bort molnen och när jag öppnade fönstret var det klarblå himmel och kanonvarmt :D Vamos ala playa! Eller ja. Det är typ två mil till stranden.. så poolen då.

Hann götta mig i knappt en timme innan jag fick traska hem till lunch-dejt med August och Elina. Fick in en kanonfin (kalv?)biff med lite grönsaker. Riktigt fint.

Efter lunch hade vi bestämt att vi skulle in och kika lite i stan! Tog metro in, var inte alls så långt och promenerade runt lite, drack kaffe... promenerade lite till... och hamnade tillslut uppe på slottet. Kanonväder, lugnt och skönt och såååå vackert. Helt perfekt dag på alla sätt!

Lägger in lite bilder från dagen... har ett helt album med massa mer kort på Facebook med :) Lägg gärna till mig om ni inte har mig där och gå in och kika :D

Påväg upp till rummet på hotellet efter vi kommit hem, så kikade vi runt lite på konferens-våningen efter om det eventuellt fanns nånstans vi kunde köra lite mittsar. Det fanns det inte, men istället hittade vi arrangörerna av EM! Det pirrade till lite i kroppen får jag erkänna... när jag på avstånd fick en glimt av skydden och allt det.

Vi fick i alla fall reda på att det är runt 400(!) som kommer. Lite osäkert dock om det var inklusive coacher eller inte.... men det kändes väldigt bra att veta att det ändå blir ganska så stort! Jag vill ha så många, och så duktiga motståndare i min klass som jag bara kan få... Det är det jag har tränat, bantat och laddat för.

Nu har jag imorgon kvar. Då börjar jag så smått jobba mer med vikten inför tisdagens invägning. Idag, igår och i förrgår har jag förberett mig genom att dra ner på kolhydrater och salt, samtidigt som jag har druckit massor med vatten. Planen är att detta liksom ska rensa ut salt ur kroppen och ställa om hormonerna lite så att det förhoppningsvis går lite lättare att släppa vätska när det ska till. Sedan är det alltid lika spännande varje gång att se hur det går med de där sista små kilona.... ibland är de mer än lovligt hemkära.. men det löser sig alltid ;)

Men NU. Nu är det godnatt ;)

På plats i Portugal!

Åh. Herre. Gud.

Idag, eller ska jag säga igår-och-idag, har varit en såndär totalt galen, eeevighetslång dubbeltrippeldag nästintill utan slut. Från torsdagsmorse tills ungefär nu har allt bara gått i ett, sova kan man göra när man dör eller? ;)

Men NU är vi framme, installerade, nyätna och i alla fall jag väldigt redo för sova kudden :D

Även om det har varit ett par sjuka dygn så har det varit lätt värt det i och med att jag hann få avslutat både det ena och det andra innan jag for. Det skänker mig ett sånt lugn... att veta att det är det som är här och nu som är det enda som finns. Inget som hänger över en till när man kommer hem eller som man måste försöka få klämt in när man har några timmar "dötid" härnere. Utan bara fullt fokus på träning, kost, VILA och uppgiften som väntar i nästa vecka. Det är stort.

Innan jag officiellt förklarar denna dag avklarad och stängd, så har jag dock lite bilder från dagen som jag vill visa er :D

Vi börjar från början:

Som synes ovan, så låg vi redan från början i FRAMKANT! Passera finaste flygplats-chokladen och träsko-mjuktofflorna i Amsterdam, utan att passera kassan. Men VEM FASEN är Stijn? Och vad vill han min läsk?? :D

 Hotell Altis Park i Lissabon... UTSIKTEN :D Fint!

Mitt home away from home - inklusive GRÖNT badrum och därmed då GRÖNT träningslinne :D Ett enkelt val.

Till alla mina grymma kollegor i landslaget som inte har kommit hit än.. så har jag bara en hälsning -  det finns BADKAR I ALLA RUM :D

Postmiddagsbufféskvällspromenad! Sjukt mysigt :)

Men HUR vet man vart man ska plinga när det varken står namn eller nummer på knapparna? Och hur många mini-kullerstenar går det på en gata??

Livets stora frågor. Helt klart.

Dagen före departure!

Gode gud... nu äre mycké. Imorgon klockan tiiidigt sitter jag på planet påväg ner till Portugal och Europeiska Mästerskapen i Muay Thai.

Men innan dess är det ungefär tusen saker som ska fixas. Stian ska skuras, locket ska läggas på brunnen! Väskan har inte packat sig själv den här gången heller(!) sista träningspassen ska göras och ajusteja, så jobbar jag ju också och ska samla ihop alla lösa trådar innan jag drar tänkte jag. Så SJUKT glad dock för att jag jobbar för Xdin, som under perioder som den här inte har några problem med att jag flyttar lite på tiderna så det passar mig. HELT ovärderligt.

Vi (Elina, August och jag) åker, som ni kanske redan har räknat ut, ner ett par dar innan allt drar igång. Vi är framme framåt eftermiddagen imorgon, lördag. På måndag sluter Jens upp, och invägningen sker tisdag med första matchdag på onsdag, beroende på hur lottningen ger sig.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade via Facebook och bloggen, men man vet aldrig innan man är på plats hur det funkar med nätverk osv... så här är länken till den officiella hemsidan, med lite tur kommer det upp info där: http://www.euromuaythai.eu/ifma-european-championships-2013.html

Många har frågat om matcherna kommer sändas nånstans. Det enkla svaret är - Jag har ingen aning :D Det är som vanligt på de här turneringarna.... Man vet inte nånting förrän det händer. Sjukt skönt på ett sätt (inte lika skönt på ett annat ;))

Det enda JAG vet är att jag är klar nu. Så klar jag kommer bli. Det som händer nu, det händer... inget jag kan påverka, eller SKA påverka. Träningen är lagd. Uppladdningen har varit så nära planen vi kunnat komma. Alltid är det nått, men i stora drag har det flutit på som det var tänkt.

Jag kommer in med lite (mycket) andra förutsättningar - och förväntningar denna gången. Det mest uppenbara är väl onekligen att det är svårt att vara den där anonyma underdogen när man är titelförsvarare. Men jag har också lite andra, egna tankar med mig. Förra året åkte jag bara "hipp som happ" på vinst och förlust. Jag visste inget om vad som skulle ske, eller vad jag hade att vänta mig. Hejkonbäjkon liksom ;)

Det är en HELT annan person som åker den här gången. Det går knappt att ens jämföra. Varken fysiskt eller mentalt.

Jag har varit med om en helt hisnande resa. En resa jag aldrig kunde ens föreställa mig. Och vart den har tagit mig? Ja, det är ju det vi ska få se här nu då. Och OM jag har tänkt på den här dagen. Tvivlat, hoppats, slagits... tränat, levt och ätit på sätt jag aldrig tidigare gjort. Gått igenom faser och känslor som varit helt nya för mig.

Så mycket har förändrats. Saker som skrämde mig innan, bekommer mig inte längre. Sådant jag inte ville tala om, eller ens tänka på... har stötts och blötts, vattnats ur och fått torka sönder i dagens ljus.

Personer har lämnat mitt liv. Andra har kommit in i det... vissa med stormsteg. Jag har tagit beslut som för alltid kommer förändra den jag är, hur jag vill behandla mig själv... och de helt fantastiska människor jag har runt mig.

Jag har upplevt personer ställa upp för mig på sätt jag ALDRIG trodde att någon skulle göra för MIG... och jag har sett mig själv dela med mig av mer än vad jag i min tur, nånsin trodde att jag skulle göra. Hört mig själv berätta om saker som legat gömda längst, längst in... och funderat och tänkt på sånt jag trodde jag "glömt" för länge sen. Sånt som man tror aldrig läker.

Men så snart vet vi då. Vad den här tiden har gjort med mig i den lilla, lilla låtsasvärlden som består av fyra hörn, rep och en fläckig canvas (jag känner den under fötterna). Där sanningen ska fram.

Och jag ska erkänna... att just i den här stunden. Så skulle jag inte vilja vara någon annan, någon annanstans... än mig själv. Här och nu.

För nu... nu är det nedförsbacke. Och jag ska njuta av varje sekund ;)

Alla goda ting är tre...

Man säger ju att alla goda ting är tre...
Till exempel jag och mina två systrar. Marklyft, knäböj, bänkpress. Ben & Jerrys och Mikael... Listan kan göras oääändligt lång :D

Men just idag är tre mycket goda ting Beta-Alanine, BCAA och Gakkic (äääntligen har min Gakkic kommit :D). Alltihop från MM-Sports eget märke Body Science och alltså garanterat dopingfritt och helt ok att använda ända upp i ringen.

Beta-Alanine är en aminosyra (protein) och är ett av de mycket få kosttillskott som bevisat ger en högre prestationsnivå. Jag läste en forskningsstudie de gjort på boxare där man såg att de som fick Beta-Alanin orkade mer och fick en högre slagfrekvens i kombinationer! För bra för att inte provas tänkte jag och jag märker definitivt att jag blir piggare, rappare och orkar liiite mer under passet av den.

BCAA har jag pratat om tidigare och det är verkligen ett helt grymt bra tillskott. Jag tar det två-tre gånger dagligen nu och det gör att kroppen håller mycket bättre för mig, jag blir mindre sliten, orkar med lite mer träning och faktiskt blir jag lite piggare i min vardag med när jag är noga med min BCAA. Sjukt viktigt nu när det är nära, nära match och mycket träning och inte så mycket mat för att komma ner till min invägningsvikt. Jag har den med extra elektrolyter som underlättar min återhämtning ytterligare lite till. Ett måste i träningsskafferiet för mig!

Gakkic är ett lite nytt kosttillskott för mig, men jag är HELT hooked :D den är riktigt, riktigt bra. Håller den där "sura" känslan i kroppen under passen borta som kan komma när man tränar tungt. Jag tycker också att den gör att jag liksom "klarnar" lite i huvudet och kan fokusera på ett annat sätt. Dessutom smakar den helt sjuukt gott :D jag kör med smaken berry och det är som att dricka hallonsaft... typ ;) Definitivt ett tillskott jag tycker man ska ge en chans!

Det jag oftast gör... är att jag blandar alla tre i en shake som jag dricker ungefär halva av innan jag börjar mitt pass, sedan har jag resten och sippar på under passet. Eller så kör jag bara Beta-Alanine och Gakkic innan och BCAA efter. Det är lite hur jag känner mig. Vissa dagar när jag känner mig fräsch struntar jag i Beta-Alanine och Gakkic innan och tar bara BCAA efter passet (istället för en proteinshake nu när jag sparar kalorier).

Men NU ska jag iväg och öva min kropp i make stroooong hos Björn på Westcoast4! 12 dagar kvar... det känns bra nu.

Kika förresten gärna nyaste intervjun jag gjorde för klubben (Fighter Muay Thai):
http://www.fightermuaythai.com/nyheter/2013-07-11/jennifer-osterlin-infor-muay-thai-em-i-portugal

Söt bild va? Man kan nästan tro att jag är snäll ;)

Konsten att andas...

Tidigt i morse såg jag en kotte ramla från ett träd... jag såg när den lossnade, studsade mot en gren och träffade marken med ett pokk. Luften luktade barr, morgon och sommarlov.

Det är en märklig känsla när gamla minnen möter nya, blandas ihop och blir till framtidens. En slingrig skogsstig där gräset hänger in som naturens mjuka sängkanter. Björksly med så mycket liv att det nästan spricker, lånar plats och blir både väggar och tak. Helt plötsligt är jag tio igen och på ridläger med ponnylukt, en sträv man och blank päls efter flitigt ryktande. Lugnet av hovar mot marken och en trygg rygg som bär mig genom skogen.

Undrar hur jag kommer minnas den här tiden i mitt liv om tjugo år?

Jag skulle kanske ha sprungit fortare idag. Legat på optimalt pulsintervall för förbränning och prestation... Men då hade jag missat ankorna som lekte i tjärnen, skalbaggen som jag fortfarande undrar vart han var påväg, gräset, barren... och kotten.

Men framförallt kanske jag hade missat att andas. Och någon liten sekund. Här och var... även om det är nära nog exakt två veckor till EM. Så tror jag att man måste öva lite på det också ibland...

Konsten att andas.

Mina systrar, min mamma, och jag

Vi är tre systrar. Mina systrar och jag. Olika som natt och dag och natt igen. Men ändå precis likadana.

Det är ett alldeles speciellt band vi har mellan oss... ett sånt där som aldrig försvinner, klipps av, eller torkar och blir skört bara för att vi inte ses på alldeles för länge mellan gångerna.

Mycket av det har vi nog att tacka tanten till vänster i bild för... hon som när vi var barn sa till oss att inget är omöjligt. Att det är resten av världen som är galen. Alltid ensam uppfostrade hon oss. Med de medel som fanns, och den bästa av viljor.

I med- och motvind gick du med oss, oftast motvind om jag ska vara ärlig. Men det är en helt annan historia. En sån där som tar en hel, ljummen, andetagstyst sommarnatt att berätta om... men vilka berättelser vi har.

Mina systrar, min mamma, och jag...

Ibland, som ikväll - tänker jag på de tider vi gått igenom tillsammans. Backar där vi burit varandra, hemligheter vi förlåtit, och tårar vi torkat.

Vad hade jag varit utan er?

Det är ni som gjort mig till den jag är. Det är av er jag lär mig rätt och fel, att bära mitt huvud högt. Vad i världen som är av värde och vad som är bara bluff och falska fasader. Det var ni som lärde mig vad jag ska välja, vad jag aldrig ska släppa taget om, vilka krig jag ska vända min rygg emot... och när det är dags att gå.

Jag vet att ni redan vet det. Men jag vill säga det igen - ni betyder hela världen för mig. I mitt hjärta är ni alltid bredvid mig när världen brinner.

Tack för varje dag vi får dela tillsammans, i all sin enkelhet, och den fantastiska livsglädje ni ger mig. Precis när jag behöver er som bäst. Ni är det stoltaste jag har, och skulle jag få göra allt igen hade jag aldrig velat ändra på en sak. För det är ju just det....

Om det är uppförsbackar som ger starka ben och motvind som sätter vårt hjärta på prov efter prov... Så står vi här idag med lår som en häst och hjärtan som aldrig nånsin ger upp... långt efter att alla andra slocknat och brunnit ut. Alltid vi tillsammans...

Mina systrar, min mamma, och jag.

Bryt ihop och kom igen...

Ikväll var ett heeelt makabert pass. Reality-checken från HELVETET. (se härligaste thousand-yard-stare:n med skön blåtira ovan... Jag BJUDER på den idag.)

Jag är så evigt tacksam för de där passen... de där som gör att man bara vill krypa hem till sin lilla grotta och aldrig komma fram nått mer. Tusen gånger mer utvecklande än tusen lätta och bra pass. Där man får vinna varje rond. Men under tiden det håller på... Då är man tamefan inte så stursk.

Men jag VET ju att det är där jag måste vara. Precis där, där det är fruktansvärt. Det är där jag blir bättre... men där varje sekund är SÅ obehaglig. När VARJE liten jävla lucka slutar med ett straff. När man inte kommer undan en millimeter. Med nått. DÅ vet man att man har hittat rätt tränare. TACK för att du står emot mig... och aldrig låter mig komma undan.