Det här med att vara snäll mot sig själv...

Det blir lite knackigt det där med att vara snäll mot sig själv, när det hela tiden är liiite för mycket träning, liiite för mycket stress, någon timme sömn för lite varje natt, lite för lite mat, ingen tid för vänner och de man älskar. Och framför allt alldeles för lite tid att bara finnas.

Att bara få sitta och finnas till... och helt plötsligt komma ihåg en låt som är en gammal, gammal vän från en tid innan... innan på mer än ett sätt.

Ibland undrar jag vad jag hade varit om jag inte gått in på Fighter Center den där dagen för numera fyra år sedan. Och vart?? Det får jag ju aldrig reda på dock.

Den här veckan har jag (nästan) bara gjort sånt som jag har velat göra. Inga tvång och måsten... jag har mys-gymmat och verkligen känt på övningarna och inte bara avverkat dem... jag har promenerat, fikat, ätit ute, inte stressat till och från jobbet, startat ett nytt sjukt spännande sido-projekt på jobbet som jag tänkt på typ huuur länge som helst...

Och jag tänker nog fortsätta såhär ett par veckor till. Jag har nog ganska så mycket skuld på mitt mig-konto är jag rädd. Det där man lånar från när man "bara ska orka fram till..." ja, ni vet.

Och det funkar ju. Skitbra till och med. Man klarar mycket mer än vad man tror om man bara skärper sig. Men tillslut börjar det sina på det där kontot... och räntan börjar framförallt bli skrämmande hög. Ett tag nu har jag känt mig lite väl nära kanten för att det ska ha varit roligt. Nu är det dags att sätta sig ner i båten tror jag.

Jag ser jättemycket fram emot den här lilla "mellantiden" det är dags för.... jag har sett fram emot den länge nu. Att få lägga mer fokus på grundstyrka och grundtekniker, kroppskontroll... och att hitta en balans i det övriga livet, med jobb och familj. Få tid för lite projekt jag har tänkt på :)

Har ett riktigt, riktigt spännande samarbete på gång också som jag har haft möte om i veckan... men det är inte riiiktigt klart än, så jag håller lite på den ;) Men jag hoppas (och tror faktiskt) att det kommer revolutionera mig på ganska många plan!


MEN! Fram tills dess har jag tre saker till som har vart helt grymma denna veckan som jag bara måste berätta om:
1. Jag kan numera göra DIPS :D Jag har INTE kunnat det förut. Jag har rasat ihop i en liten hög, ramlat ner... eller än värre, fastnat :/ MEN, nu har jag äntligen fått upp såpass stabilitet i överkroppen och axlarna att jag fixar iaf 90-gradiga dips :)

2. Jag har varit och solat! I solarium :D Sist jag testade blev jag tvärsjuk första gången så jag vågade inte innan SM, men nu tar jag chansen! Helt SJUKT gött!

3. Jag har köpt en present till mig själv! En som jag suktat efter jättelänge nu... men inte "haft råd till". Dessutom hade jag turen att få den i lite special-edition, typ 200 spänn dyrare men 5 gånger snyggare! Den ska komma snart, snart och jag tänker hålla er på halster tills jag kan lägga upp ett foto, men det är helt awesome... jag lovar :D

4. Det har bööörjat sjunka in lite, lite att jag vann. Att jag tog det... SM-GULDET! Suger lite på det varje dag... och ler lite. Shit. Jag gjorde det ;)

Men nu... ytterligare ett led i snäll-mot-mig kampanjen; läggdags... UTAN att passera disk ;) haha!

Ja just det... låten: Johnny Cash - I'm On Fire 

:)

Lugnet EFTER stormen...

WOW.

Vilka dagar det har varit... som att tumlas runt i en mental torktumlare. Det är det alltid när det är match, men den här gången var det radiojournalister, tv-kameror, intervjuer, foton, artiklar och uppmärksamhet.

och en SM-final.

Jag tog henne! Jag pressade igenom. Fan. Jag gjorde det.

Det är många saker med matchen som jag inte är så jättenöjd med... jag fick inte riktigt ut min boxning eller mitt fotarbete som jag hade önskat. Och jag var stundtals i ganska så dålig balans.

MEN. Jag var starkare. Jag ut-fysade henne. Det är jag helt sjukt stolt över. Alla kräkjobbiga mittsronder. Roddintervaller innan världen vaknat, löpträning genom regn och djupsnö. Knän på säck, knän på mitts, knän på folk... lyfta vikter, lyfta mig, lyfta andra. Jag är SÅ glad för varje sekund av den träningen.

Sen har jag andra små guldkorn från matchen som jag tar med mig... jag ska spara dem. Så dom i små krukor och vattna dem med kärlek och omtanke.... det är de små kornen som ska växa och bli stora... göra mig bättre, göra mig större, ta mig framåt och upp till en ny nivå.


Dagarna precis efter match är väldigt speciella. Varje steg jag tar påminner mig om matchen genom en ilning i bulorna på smalbenet... nacken är stel och öm efter clinchen och ansiktet har små rivsår och märken som svider. Kroppen är helt svag, man håller på att få snuva och är helt sjukt trött. Och det är HELT underbart ;)

Doften av liniment från matchkläderna som ligger och väntar på tvätt-tiden möter en i hallen när man kommer hem efter att ha träffat vänner man inte sett på alldeles för länge. Det tar en rakt tillbaka in i ett slitet omklädningsrum bakom hallen... till nervositet och förberedelser. Då, innan man visste hur det skulle gå.


Jag har nog knappt ens börjat landa tror jag. Jag gick runt här helt förvirrad imorse och packade mig iväg till gymmet bara för att jag inte visste vad jag skulle göra annars :P Men det kommer väl. Vilket år som helst ;) att man börjar fatta vad som hände...


Men här är det i alla fall... mitt andra SM-guld:

För Sverige...

Lugnet före stormen (igen)

Strålande vackert i Falun idag. Sådär så att det gnistrar om världen. Har inte varit ute än, men smakade lite på Falun-luften genom fönstret innan. Det luktade fantastiskt! Som snö och kallt och rent. Sådär som det gjorde när jag var i Sälen när jag var liten... eller när det är snö hemma och kallt och tidigt på morgonen. Jag tror att om nya möjligheter har en lukt, då är det den.

Lugnet före stormen har jag använt som rubrik innan... det var i Ryssland. Men jag kommer inte ihåg inför vilken match. Det kan har varit finalen - och då gick det ju bra, så jag tänkte att den kanske för tur med sig :D
 
Ligger på rummet nu och vilar upp mig efter morgonens drabbning. Att det kan vara så jobbigt att väga sig och äta frukost ;) Har pluttat i mig lite magnesium, mina d-vitamin och zink för en stund sen och pytsar på med blåbärssoppa och Resorb. Salt och mineraler är sjukt viktigt för prestationen har jag märkt.

Jag fick ju reda på så sent som igår att jag går klockan 21 idag så det kommer förhoppningsvis vara en välvilad och väläten Jennifer som kliver in i ringen ikväll. Känns ganska skönt med lyxen att få över tolv timmar mellan invägning och matchstart :D Hoppas att jag får klämt ur mig minst ett par extra sparkar pga det ;)

Idag kommer jag nog följa de andras matcher på SVT-play. Kanske tar en liten sväng bort och kollar lite live, men det blir en lugn, lugn dag. Nån liten promenad vill jag nog ha... men annars mest chilla och bli så uttråkad som möjligt inför ikväll!

Ska bli helt SJUKT kul att få lov att stå för fredags-underhållningen för hela klubben, släkt, vänner och jobbkollegor! Ska verkligen göra mitt bästa för att det ska bli så mycket action som möjligt ;)

Men rätt så nervös börjar jag bli också... det kommer sådär smygande, den där fladdrande känslan som jag börjar känna igen vid det här laget. Förväntningarna, förhoppningarna... imorgon vid den här tiden vet vi hur det gick. Blir det hon eller jag?

Ses på andra sidan!

All good in da Falun hood!

Ok. Det här bilden har jag sparat på i flera veckor sen jag hittade den så nu får ni titta på den vare sig ni vill eller inte! Det är en jätteskojjig lemur som VERKLIGEN vill ha sin vattenmelon.

Såhär kvällen innan brukar jag känna mig ungefär exakt som lemuren. Rätt så sugen... på vatten mest. Men den här gången är det faktiskt rätt så ok. Känner mig nästan lite oförskämt fräsch... än så länge...


Har varit en del hallå om matchen imorgon:

Jonathan Broberg har skrivit en intervju: http://www.budokampsport.se/nyheter/2013/3/jennifer-osterlin-tanker-inte-slappa-ifran-sig-sm-titeln

Västnytt var på träningen i veckan: http://www.svt.se/sport/sm-veckan/osterlin-den-som-har-mest-hjarta-vinner,

SVT har skrivit en artikel: http://www.svt.se/sport/sm-veckan/varldsmastarmote-i-thaiboxning

Och ikväll här i Falun så gjorde jag en intervju för Radiosporten... kommer sändas under morgondagen :)

Känns lite knäppt med all mediabevakning måste jag dock ärligt erkänna. Enligt Martin Marhlo som intervjuade mig för Radiosporten så är min match imorgon en av de mest upphajpade händelserna på hela veckan. Sjukt att tänka på... det är skitmycket andra duktiga idrottare här liksom.

Bara en sak att göra... upp och härja och leva och se till att ingen blir besviken på showen ;)

Jennifer Österlin vs Sanja Trbojevic: 21.00 imorgon fredag här på SM-veckan i Falun!

Check it out på SVT play och SVT 24

Hörs imon ;)

Sista sista nuuu!

Alltså, NU. Nu är det inte långt kvar.

Nu börjar det komma alltihop... det sista slitet, den sista bantningen, fjärilarna i magen... shiit vilket nervösbryt jag hade inatt... inklusive kallsvettningar och tankar som rusade fort fort.

Fastän jag vet att det är så det ska vara... att det är något bra, så är det lika läskigt varje gång. Man tänker så mycket på matchen. Liksom nästan känner den i kroppen.

Jag ser mycket fram emot matchen. Tror jag... det är ganska så nervöst som sagt.

Sista veckan innan match är alltid lite som ett vakuum. Obönhörligen närmar sig allvaret och det är bara att ta emot det. Handlar det sista. Tvättar och packar. Inser att nästa gång jag tar på mig de här shortsen så.... ja, ni förstår.


Förresten - Västnytt var och hälsade på mig på träningen idag :) Två jättetrevliga personer som filmade massa från träningen och intervjuade mig lite. Hoppas man hör något av det vi säger, fast de andra bankar mitts i bakgrunden och att jag inte låter helt bortkommen :D mitt största problem är att jag alltid bara säger det som hoppar fram först i huvudet. Typ motsatsen till mediavan ;) *ahem* aja. Hoppas bilderna blev bra i alla fall... jag och Jens sparrade lite med hjälmkamera :D haha... hoppas dom tar med det!


Och ja just det... bilden. Det är från ett år sen. Typ ganska så exakt. Typ ganska så overkligt. Typ.

Fuel for my diet...

Snodde just iväg en ny beställning till MM. Mitt nya knark den här omgången har varit Diet Fuel. Det är en vassle/kaseinblandning som blir helt grym även med vatten. Och liksom lite tjockare så man känner sig lite mättare än efter en vanlig vassle-shake.

KLART värt ;)

Sen shoppade jag lite vitargo och lite bars med... Dom ska med till Falun om en å en halv vecka... EN Å EN HALV VECKA!!

NU är det inte många luckor kvar till den riktiga julaftonen... Då blir det kalas. DET lovar jag ;)

Bläääsch...

Till och med en unge fattar att saker och ting inte bara alltid går spikrakt uppåt (eller nedåt... lite beroende på om man pratar om vikt eller vikt...)

Bevisligen sant, enligt bild ovan, som jag var tvungen att tvärnita min cykel påväg hem från träningen för häromdagen och fota... helt sjukt träffande... först hade barnet(?) ritat lite raka pilar... sen ett par runda, och sen den här! Det var så passande på min sinnesstämning just då att jag typ garvade rätt ut.

Det är ju så. Jag vet ju det... man segar och härkar, sliter och kämpar. Och kommer iiingenvart tycker man. Men det gör man ju. Fast man fattar det bara inte medan man håller på ;)

Tack :)

Du har fått ett brev! Sa Mikael igår och skickade över ett kuvert med en klump i...

Klumpen var i själva verket ingen klump utan ett paket från Riksidrottsförbundet. Ett brev... och ett fint halsband. "Etta". Och i brevet stod det "TACK för en fantastisk prestation..."

Tack?

Jag har nog aldrig riktigt sett det så... som att någon ska tacka mig? Det är ju jag som ska tacka... min klubb till exempel för att de lägger STORA pengar och resurser för att jag ska kunna träna och tävla på högsta nivå. Mina sponsorer MM Sports för hjälp, stöd, kosttillskott och kläder, Sportlife för gymkortet... mina träningskamrater och tränare för att de står ut med mig och hela tiden listar ut nya sätt att utmana och peppa mig. Det är det JAG som ska tacka för.

Men även om jag väl nog förstår att alla som tagit VM-guld under året nog fick ett likadant paket så blev jag hemskt glad... för det stod också "Du är en viktig förebild och inspiratör och bidrar till att få fler att vilja utvecklas i sin idrott". Och det är något stort för mig. Jag vet inte om det är så, men jag hoppas att kanske jag kan hjälpa någon att våga hoppas och våga att inte ge upp... Våga försöka.

Men det var verkligen inte meningen att bli helt allvarlig och seriös på er. Ville mest visa det fina halsbandet och säga att jag tränar mitt bästaste inför SM-finalen den 25:e. Jag börjar se fram emot det mer och mer... jag tänker på dagen och allt som ska hända oftare och oftare... sakta men säkert börjar jag känna saker i kroppen igen...

Tyvärr verkar det inte som att min match kommer direktsändas, men med lite tur kanske det kommer att gå att se den i efterhand. I'll keep ya posted ;)

När tränaren är sjuk klättrar fightersarna på väggarna!

Höhöhöh... pun intended ;)

Inställt thaipass idag innebar att jag bjöd in mig själv på klättring med Mikael och hans bror Peter som är officiellt säker att knyta fast sig i. Och det var väl en jäkla tur det... man kan väl säga att klättring och thaiboxning inte är exakt samma sak... alls :P MEN det som inte dödar det härdar... även om jag mot slutet var rätt så säker på att mina underarmar skulle gå AV.

Men sjukt kul var det! Det syns inte på exakt den här bilden. Men den där väggen bakom, den sjuukt höga gula - den har jag klättrat upp för! Det går förvånansvärt bra sålänge man inte tittar ner...

Efter att vi hade klättrat skithögt några gånger, och lite mittimellanhögt ganska så många så var det gymma gym i klättergymmet... bah. I should have known - gissa vad dom har i ett klättergym liksom...

Mmmhmm... chinsräcken. Fast utan räcken - och med plastklippor :P

Sen lekte jag i ringarna med. Men jag visste inte riktigt vad man skulle ha dom till så jag gungade lite istället.

Just det. Jag klättrade runt en dörr med.


Hoppas att Anders blir frisk snart så jag kan sluta klättra på väggarna och göra något vettigt istället ;)